len undersokning al aäunnet, så snart detsamin förelades Huset i sin rätta gestalt. Hr Atwood hade tydligen velat angripa det nuvarande flivanssystemet, och i afseeude på detsamma vore hans (Lord Althorps) öfvertygelse så fast och stadgad, att han icke fruktade ingå i någon undersökning. Tvertom skulle en sådan blott leda till framställningen af de verkliga och sanna grundsatserne, hvilka då skulle visa sig helt olika dem, som den föregående talaren framställt; men just derföre önskade Lorden att iman måtte välja en mera passande tid för diskussionen af detta ämne, än närvarande ögonblick, då Huset icke vore förberedt derpå. Talaren ville derföre nu inskränka sig till de anmärkningar, som syutes honom af behofvet påkallade. Motionären hade i allmänna uttryck utpekat finanslagen af 1819, såsom orsak till det onda är 1833, utan att likväl antyda hvilka förändringar han önskade se införda i värl penningeväsen. Det vore mycket lätt att påstå, att stor nöd herskade i landet; det vore äfven så lätt att säga, att systemet i penningeväsendet vore orsaken till denna nöd; men om de som framkomma med dylika påståenden, icke tillika angifva på hvad sätt nöden kan afbjelpas genom förändringar med myntet, så vore det svårt att gissa hvad de egentligen ville. Den het lervärde motionären, äfvensom flere andra ledamöter, hade redan flere gånger i denna session begagvat tillfället att tadla ministrarne, för det throntalet icke skildrat landet såsom varande i en bedröfligare ställning än nånsin förut. Hufvudorsaken hvarföre det ej skett, var den, att de betvillade sanningen af detta påstående. På mänga ställen visade sig omisskänneligen betydande tillväxt i rörelsen, oct således äfven ökad vinst; och der stor nöd verkligen herskade, torde det blifva svärt att härleda den från myntfoten. Då man begärde en kommission till undersökande af hvad besvär som helst, så måste man först fråga, om en sådan kommission verkligen skulle bidraga att afhjelpa nöden, eller om den icke tvertom kunde bidraga att ännu mera stegra den? Om alltså , enligt talarens tanka, ett bifall till motionärens för slag endast skulle hafva denna senare verkan, så finge man icke beskylla talaren för känslolöshet, då han satte sig emot detsamma. Huru mycket skulle icke all kredit, såväl offentlig som enskild, lida, om i detta Hus en undersökning bragtes å bane, hvars ändamål vinge ut på att åstadkomma en nedsättning i penningevärdet? Första följden skulle uppenbarligen blifva den, att hvar och en kreditor, af fruktan för nedsättning I värdet af en fordran, genast och utan skonsamhet skulle indrifva densamma; verkan häraf låg för öppen dag, och ulnämmandet af en kommission för en I sådan undersökning, skulle bafva tilll omedelI bar följd en stockning i all kvedit. Väl kände talaren att folket väntade, att de missbruk, som funnos, blefve afskaffade:; att det vautade en sådan inskränkning i utgifter och skatter, som vore förenlig med fandets ställning och np: ;rätthållandet af dess ära, men han vore ötvertygad, att det icke önskade någon förändER alla kon ilver 0 WÄRTE mA