—— fames, quid non mortalia pectora cogis!
Alltsedan sista Riksdag, då Nya Argus oup-
börligt stormskällde på åtskillig sa personer, sy-
nes han med stigande ifver hafva egnat sig ät
samma, förmodligen båtande, yrke. Det nit,
hvarmed han under en tid lemnat Ir von
Stjerneman ett dylikt biträde, lärer icke eller
varit utan frukt, då det påstås att denne sed-
nare belönat honom med länk och halsband
af silfver, prydt med Stjernemanska Nappet
Emedlertid vore det önskligt att Nya Argus,
vid skötandet af sitt lazaroniska yrke, icke
ginge utom dess gränser, och framför allt icke
befattade sig med juridiska afhbandlingar. FHu-
ru illa han deruti lyckas har alltför ofta röjt
sig, och senast då han uppträdt såsom Grefve
Hamiltons obudna sakförare i det bekanta fär-
jemälet.
På det enfaldigt folk icke må missledas,
framställd vi, i förbigående ett par anmärk-
vingar vid slutet af hans i går afgifna slutpå-
stående uli den rysligt tillämnade Injuri 1e- pro-
cessen mot Östkinds Häradsboers Ombud.
Först och främst erinra vi, att den menig-
Let, som besvärat sig öfver Stjiernemanska skat-
ten, alldeles icke fört klagan mot Grefve
Hamilton, som Argus jemnt förer på tungan,
ulan mot en åtgärd af Landshöfdinge- Em-
betet i Linköpings Län.
Vidare då Nya Argus låter påskina att man
tillvitat bemäldte Embhete ett sådant före-
lag, som nämnes i I I. 44 Kap. M. B., har Är-
aus icke gjort sig reda för hvad som i detta
lagrum omtalas. Att lägga skatt och tunga på
folket på det sätt som Lagen der menar (cri-
men repetundarum) förutsätter ett ändamål af
egennytta. Så definiera åtminstone alla Juri-
ster detta slags Embetsmissbruk; — och den
af lagstiftaren valda straffarten visar att defi-
nilionen är riktig. Någon häntydning på ett
sådant brott förekommer icke på ctt enda ställe
i Memghetens skrifter.
Kan icke Nya Argus föra Grefvensj talan,
utan en så oskicklig för vexling af begreppen,
vore bäst att han toge sin hand ifrån honom. —
Såsom praktisk jurist torde i alla fall den
gallsigtige Argus göra föga lycka — om man
än medgåfve att hans teori förtjente juridis-
ka lärostolen vid Universitetet utanför Dan-
viks Tull.
LE