—— fames, quid non mortalia pectora cogis! Alltsedan sista Riksdag, då Nya Argus oupbörligt stormskällde på åtskillig sa personer, synes han med stigande ifver hafva egnat sig ät samma, förmodligen båtande, yrke. Det nit, hvarmed han under en tid lemnat Ir von Stjerneman ett dylikt biträde, lärer icke eller varit utan frukt, då det påstås att denne sednare belönat honom med länk och halsband af silfver, prydt med Stjernemanska Nappet Emedlertid vore det önskligt att Nya Argus, vid skötandet af sitt lazaroniska yrke, icke ginge utom dess gränser, och framför allt icke befattade sig med juridiska afhbandlingar. FHuru illa han deruti lyckas har alltför ofta röjt sig, och senast då han uppträdt såsom Grefve Hamiltons obudna sakförare i det bekanta färjemälet. På det enfaldigt folk icke må missledas, framställd vi, i förbigående ett par anmärkvingar vid slutet af hans i går afgifna slutpåstående uli den rysligt tillämnade Injuri 1eprocessen mot Östkinds Häradsboers Ombud. Först och främst erinra vi, att den menigLet, som besvärat sig öfver Stjiernemanska skatten, alldeles icke fört klagan mot Grefve Hamilton, som Argus jemnt förer på tungan, ulan mot en åtgärd af LandshöfdingeEmbetet i Linköpings Län. Vidare då Nya Argus låter påskina att man tillvitat bemäldte Embhete ett sådant förelag, som nämnes i I I. 44 Kap. M. B., har Äraus icke gjort sig reda för hvad som i detta lagrum omtalas. Att lägga skatt och tunga på folket på det sätt som Lagen der menar (crimen repetundarum) förutsätter ett ändamål af egennytta. Så definiera åtminstone alla Jurister detta slags Embetsmissbruk; — och den af lagstiftaren valda straffarten visar att definilionen är riktig. Någon häntydning på ett sådant brott förekommer icke på ctt enda ställe i Memghetens skrifter. Kan icke Nya Argus föra Grefvensj talan, utan en så oskicklig för vexling af begreppen, vore bäst att han toge sin hand ifrån honom. — Såsom praktisk jurist torde i alla fall den gallsigtige Argus göra föga lycka — om man än medgåfve att hans teori förtjente juridiska lärostolen vid Universitetet utanför Danviks Tull. LE