ar, Iullstandist redovisar Ior produkterna (1 det
alla äro bokförda), utan den äfven lika full-
ständigt omfattar odlingsfälten (hvilka också
alla äro bokförda), så följer ostridigt, att full-
ständigheten är dubbelt större här, än i vanli-
ga, efter dubbla metoden förda, landtbruksrä-
kenskaper, och att den således är ojemnförligt
större, än den någonsin kan blifva genom kladd-
systemet.
Derest någon betviflar detta, må han, såsom
sagdt är, se räkenskaperna med egna ögon. De
föras och afslutas, utan skrifvarebiträde, af en
Bokhållare, som tillika har daglig och stundlig
uppsigt öfver arbetsfolket.
Dock månne det icke gör tillfyllest att på-
minna sig, hvad Kgl Akademien sjelf genom
sin fordna Direktör, behagat yttra om de rä-
kenskapsformer, som vid Exp. F:t användas?
Må man då slå upp Akademiens Annaler, 5:te
årg. sid. 25, der orden lyda:
För dem af allmänheten, som äro vane att
med Bokhälleri endast förstå en anteckning af
inkomst och utgift för sin kassa, torde både
formen och detaillerna (af dylika räkenskaper)
synas vidlyfiiga och främmandesz men de od-
lare, som önska bestämdt känna och pröfva
resultatet af hvarje af sina företag, deras inbör-
des verkan, förhållande och relativa värde,
som af en sådan jemförelse och pröfning ön-
ska finna säker ledning, till fortsättande, upp-
hörande eller förändring af någon gren af sin
hushållning, kunna cj tvifla om nyttan och
vigten af dessa serskilta räkningsformer.
Af hela Sagan återstår då blott vinken om
förvaltningskostnad.? Men Räkenskaperne vitt-
na, att 16 års Landtmätare-arfvoden, 5 års
Bokhållare- och 12 års Rättare- Löner blifvit
Kgl. Akad. besparade; och först efter 9 års
tjenst väckte undertecknad fråga om den Lön,
som Allernådigst var honom lofvad i 1817 års
fullmagt.
M. H. nämner tidningar.? Jag känner blott
en, der strid om Exp. F:t varit förd, neml.
Journalen. Mången sade redan den tiden: då-
lig fogel, som k—r i eget bo!
Om tvistefrö ar ondt frö, huru kan då
väntas god frukt deraf? Icke hemtar man vin-
drufvor af törne, ej heller fikon af tistel. Skall
således Tit. förhoppning för framtiden slå in,
så måste det goda redan finnas, om än fläckadt
och vanställdt. I annat fall borde vi tro, att
sodt födes af ondoz; hvilket ej kan vara,
då onskans hela diktan och traktan går ut på
att sönderlugga det goda.
Det goda, här menas, är Akademiens grund-
ide, den ande, som lefver i hennes stadgar.
När denne: uppträder i handling, kunna ej knotu
och kryp fördunkla, hans ädla gestalt, om de
in äfven då gnaga det frö, som för deras egen
bergning utsås.
Detta om Inledningen: Härnäst till Texten.
1933, Apr. 9. Ol, Carling.
(Införes på begäran.)
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Fal