ar, Iullstandist redovisar Ior produkterna (1 det alla äro bokförda), utan den äfven lika fullständigt omfattar odlingsfälten (hvilka också alla äro bokförda), så följer ostridigt, att fullständigheten är dubbelt större här, än i vanliga, efter dubbla metoden förda, landtbruksräkenskaper, och att den således är ojemnförligt större, än den någonsin kan blifva genom kladdsystemet. Derest någon betviflar detta, må han, såsom sagdt är, se räkenskaperna med egna ögon. De föras och afslutas, utan skrifvarebiträde, af en Bokhållare, som tillika har daglig och stundlig uppsigt öfver arbetsfolket. Dock månne det icke gör tillfyllest att påminna sig, hvad Kgl Akademien sjelf genom sin fordna Direktör, behagat yttra om de räkenskapsformer, som vid Exp. F:t användas? Må man då slå upp Akademiens Annaler, 5:te årg. sid. 25, der orden lyda: För dem af allmänheten, som äro vane att med Bokhälleri endast förstå en anteckning af inkomst och utgift för sin kassa, torde både formen och detaillerna (af dylika räkenskaper) synas vidlyfiiga och främmandesz men de odlare, som önska bestämdt känna och pröfva resultatet af hvarje af sina företag, deras inbördes verkan, förhållande och relativa värde, som af en sådan jemförelse och pröfning önska finna säker ledning, till fortsättande, upphörande eller förändring af någon gren af sin hushållning, kunna cj tvifla om nyttan och vigten af dessa serskilta räkningsformer. Af hela Sagan återstår då blott vinken om förvaltningskostnad.? Men Räkenskaperne vittna, att 16 års Landtmätare-arfvoden, 5 års Bokhållareoch 12 års RättareLöner blifvit Kgl. Akad. besparade; och först efter 9 års tjenst väckte undertecknad fråga om den Lön, som Allernådigst var honom lofvad i 1817 års fullmagt. M. H. nämner tidningar.? Jag känner blott en, der strid om Exp. F:t varit förd, neml. Journalen. Mången sade redan den tiden: dålig fogel, som k—r i eget bo! Om tvistefrö ar ondt frö, huru kan då väntas god frukt deraf? Icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel. Skall således Tit. förhoppning för framtiden slå in, så måste det goda redan finnas, om än fläckadt och vanställdt. I annat fall borde vi tro, att sodt födes af ondoz; hvilket ej kan vara, då onskans hela diktan och traktan går ut på att sönderlugga det goda. Det goda, här menas, är Akademiens grundide, den ande, som lefver i hennes stadgar. När denne: uppträder i handling, kunna ej knotu och kryp fördunkla, hans ädla gestalt, om de in äfven då gnaga det frö, som för deras egen bergning utsås. Detta om Inledningen: Härnäst till Texten. 1933, Apr. 9. Ol, Carling. (Införes på begäran.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Fal