in i sin bonving, afvifver de isade kläderna, påfall såg en säker — en den ömkligaste — död f för ögonen, fattar han hastigt ett, som det syn-)! tes, förtvifladt beslut. Med en åra i hvardera handen störtar han sig i de afis och snö blandade oftast 4 aluar höga vågorna. För de qvarsittande var hans kamp förfärlig att äskåda. Stundom försvann han helt och hållet, stundom syntes han 1 klart vatten hängande med armarna på årorna, stundom, då stormen framdrifvit något betydligare isstycke, sägs han krypande uppå detsamma. — På detta otroligt mödt— samma sätt samm, kröp och drefs han omsider lyckligen i land. För Österman gafs ej tid till omfamningar och glädje, ty hans vänner voro ännu I dödens vända. Genast sliter han sig ur den glada makans och barnens armar, sky vdar tager andra, hastlar ut, fattar me par Aror och brådstörtar sig återiden förfärliga sjön för all rädda. Då han pu närmade sig båten, ropade han på afständ åt sin svåger Anders Jansson i Löka att hålla sig färdig. Men som denne var nästan stelnad af köld och hans kläder af is så slyfva att han knappast kunde röra sig mäste olyckskamraterna bryta veck på hans rock , förr än han var i stånd alt stiga öfver bord. Fan ansträngde nu sina sista krafter och kom, under Östermans ledsagande, liksom genom elt underverk, till stranden. Österman var nu utmattad och förmådde ej mera. Men hans ädelmodiga föredöme och åtankan af den sällhet, som nödställde likars frälsning skänker, lifvade den vid detta rysliga tillfälle närvarande Sump-Skepparen Johan Peter Landgren från Stockholm till ett lika ädelt bemödande. Hastigt samlar han 4 par åror jemte några till hands varande stänger, sammanbinder dem i 2me knippor, tager en af dem i hvardera handen och störtar sig i vattnet. Lyckligt hinner han Båten, utdelar de medhafce redskaper, förer en del af de olyckliga i land, förnyar sitt ädelmodiga företag och räddar de öfrige. : Lika öfvertlödig som omöjlig är visserligen en, teckning af den glädje, som kl. 10 om at tonen ) den 31 Januari 1833 rådde på Löka strand, då 15 makar och fäder, efter 5 timmars bitter kamp med döden, åter omfamnades af de älsklingar, som i trenne timmar stått handfallne åhörare af deras lidande och lika länge begrålit dem såsom. förlorade. Vid landstigningen voro de fleste ur stånd att sjelfve gå, utan måste ledas. Alle hafva mer eller mindre förkylt sig, en del har måst intaga sängen; — men de lefva dock alle, och ingen är som icke lemnar hopp om vederfående. De tr, som qvarblefvo på holmen Kroken, väntade vid stranden ända till kl. 11 om natten att blifva hemtade, men måste, efter fåfäng väntan, gå en half mil tillbaka till yttre Skärgården , der de visste en liten fiskbod finnas. Denna blef för dem ett dyrbart nattherberge. Följande dagen blefvo de återförde till det mer än någonsin kära hemlandet. — Söndagen den 10 Februari gjordes I Möja kyrka allmän tacksägelse och bön. för den lycklig sa utgången på denna sorgliga dag, och vid detta högtidliga tillfälle fanns m OR UU BOB BUU — — — — -—-—-—-———-nn MMMM RR Ran RR ÖRA mm 23: ——LILA