in i sin bonving, afvifver de isade kläderna, på-
fall såg en säker — en den ömkligaste — död f
för ögonen, fattar han hastigt ett, som det syn-)!
tes, förtvifladt beslut. Med en åra i hvardera
handen störtar han sig i de afis och snö blan-
dade oftast 4 aluar höga vågorna. För de
qvarsittande var hans kamp förfärlig att äskåda.
Stundom försvann han helt och hållet, stundom
syntes han 1 klart vatten hängande med ar-
marna på årorna, stundom, då stormen fram-
drifvit något betydligare isstycke, sägs han kry-
pande uppå detsamma. — På detta otroligt mödt—
samma sätt samm, kröp och drefs han omsider
lyckligen i land. För Österman gafs ej tid till
omfamningar och glädje, ty hans vänner voro
ännu I dödens vända. Genast sliter han sig ur
den glada makans och barnens armar, sky vdar
tager andra, hastlar ut, fattar me par Aror
och brådstörtar sig återiden förfärliga sjön för all
rädda. Då han pu närmade sig båten, ropade
han på afständ åt sin svåger Anders Jansson
i Löka att hålla sig färdig. Men som denne
var nästan stelnad af köld och hans kläder af
is så slyfva att han knappast kunde röra sig
mäste olyckskamraterna bryta veck på hans
rock , förr än han var i stånd alt stiga öfver
bord. Fan ansträngde nu sina sista krafter
och kom, under Östermans ledsagande, lik-
som genom elt underverk, till stranden. Öster-
man var nu utmattad och förmådde ej me-
ra. Men hans ädelmodiga föredöme och
åtankan af den sällhet, som nödställde likars
frälsning skänker, lifvade den vid detta rysli-
ga tillfälle närvarande Sump-Skepparen Johan
Peter Landgren från Stockholm till ett lika
ädelt bemödande. Hastigt samlar han 4 par
åror jemte några till hands varande stänger,
sammanbinder dem i 2me knippor, tager en af
dem i hvardera handen och störtar sig i vatt-
net. Lyckligt hinner han Båten, utdelar de
medhafce redskaper, förer en del af de olyck-
liga i land, förnyar sitt ädelmodiga företag och
räddar de öfrige. :
Lika öfvertlödig som omöjlig är visserligen
en, teckning af den glädje, som kl. 10 om at
tonen ) den 31 Januari 1833 rådde på Löka
strand, då 15 makar och fäder, efter 5 timmars
bitter kamp med döden, åter omfamnades af de
älsklingar, som i trenne timmar stått handfall-
ne åhörare af deras lidande och lika länge be-
grålit dem såsom. förlorade. Vid landstignin-
gen voro de fleste ur stånd att sjelfve gå, utan
måste ledas. Alle hafva mer eller mindre för-
kylt sig, en del har måst intaga sängen; —
men de lefva dock alle, och ingen är som icke
lemnar hopp om vederfående.
De tr, som qvarblefvo på holmen Kroken, vän-
tade vid stranden ända till kl. 11 om natten att
blifva hemtade, men måste, efter fåfäng väntan, gå
en half mil tillbaka till yttre Skärgården , der de
visste en liten fiskbod finnas. Denna blef för
dem ett dyrbart nattherberge. Följande dagen
blefvo de återförde till det mer än någonsin
kära hemlandet. — Söndagen den 10 Februari
gjordes I Möja kyrka allmän tacksägelse och
bön. för den lycklig sa utgången på denna sorgli-
ga dag, och vid detta högtidliga tillfälle fanns
m OR UU BOB BUU — — — — -—-—-—-———-- nn MMMM
RR Ran RR ÖRA
- - mm 23: —-
-
—- LILA