den. — Då de nu nalkades stranden, hade is och snösörja der så packat sig att de omöjligen sluppo i land. — Då var ej annat råd, än all längre ner, i lä om den af is och snö formerade bron, som tycktes sträcka sig tvärt öfver fjärden, å nyo söka öfverfarten i det hepp tillika, att denna bro kunde till någon del hindra vägen att svalla öfver relingen. — Men yrvädret och hölden tilltogo, snön packade sig så tillsamman, att ärorna snart afbrötos, kläderna styfnade af is och hindrade dem arbeta så raskt som erfordrades; bvarföre de omsider, kl. ungefär 5 e. m. helt och bållet fastnade midt på fjärden. — På det att vågen ej måtte uppsluka dem, vredo de med mycken möda båtens akterstäf mot sjön och lade sig semfällt 1 förn, så väl för att höja den förre, som isynnerhet för att uppvärma hvarandras snart stelnade lemmar, hvilket sednare försök, genom de isbetäckta kläderna, aldeles förfelades. — Rysligheten af denna belägenhet ökades ej litet vid åsynen af de från en ofvanföre 1 fjärden lossnad ismassa framdrifvande isstycken, hvilka de fruktade skulle krossa båten. — Då begynte de alle ropas men deras nödrop nådde i ome timmars tid intet enda menskligt öra, icke en gång någons af de it personer, som dqvarstoedo på stranden, — så mäktigt var vågens och stormens buller. — Allt hopp om mewvniskohjelp syntes nu slockna. I detsamma kastade en stor tillbakasvallande våg dem utur issörjan ut i öppna vattnet, der de åter försökte årorna, men blefvo snart så öfversköljda, att båten var färdig att sjunka. Klockan omkring 7, just då deras nöd syntes som störst och allt hopp var fjerran, träffades oförmodadt deras öra af välbekanta röster och med obeskriflig glädje sågo de 6 af sine kära grannar komma med en. stor skötbåt till deras undsättning. I denna båt stego de nu alle om bord. Med af hoppet starkta krafter bemödade sig dessa 15 raske Män alt ro till den efterlängtade stranden, der deras Makar, barn, föräldårar, slögtingar och vänner stodo, och medl upplyftade hjertan och händer, bådo till himlen för deras räddning. De hunno ändtligen till blott too fammar ifrån stranden, då de återigen drefvos in i en ny isfärja, derifrån de, oaktadt det mest ansträngda bemödande, omöjligen kunde röra sig ur stället. Båten låg nu med långsidan mot vågen och intog så mycket vatten, alt det stod dem öfver: knä, och den öfver deras hufvuden yrande. skuren tillfrös genust, så all deras mössor, enligt hvad de sjelfva berättade, voro utomkring vida som äm! barev. Hvad som icke hann isa sig omkring bufvudet och halsen, rann mellan kläderna och kroppen ned i skoplaggen. I denna rysliga belägenhet fonos nu mera inger menniskohjelp från land att vänta, ty, utom de 11 på andra stranden, voro landets. raskaste karlar med i båten. För de g förste syntes nu döden för hand: de 6 sednare trodde sig knappast kunna uthärda i ome timmar. Brinnande — det är säkert — voro nu de böner, som af dem alla! höjdes till Gud om en snar befrielse eller en snar död. — Och dessa bönerop hördes och upphemtades,. under förtviflans tårar, af de o Iben NÅ Avan dasa o4m 4 Ad a. a