HODET diUPEV JANE, CHUTU KONSLUHNdSSIAL UC
än behandlades med åderlåtning, när af dem,
som räddades från Lunginflammation, ändock
en tor del snart nog funno sin död i tärande
sjukdomar såsom lungsot etc.;1så egde jag ock-
så rätt att pröfva en läkningsmethod, hvil-
ken i detta fall lofvade hastigare, säkrare och
behagligare resultater. Då nu Hahneman på-
står, att Aconiten, när dess symptomer motsva-
ra den ivritabla Lunginflamationen, ofta på 24
timmar gör den sjuke frisk, utan att en drop-
pe blod behöfver spillas; så var min pligt,
som Läkare, att pröfva hans uppgift,helst jag ef-
ter 24 timmars exspectance, ännu bade tid att
anställa åderlåtning till den sjukes räddning.
Acut Lunginflammation, åtföljd af den höf-
tigaste inflammationsfeber, jag någonsin haft
tillfälle observera, kom 1830 under min be-
handling. Nyligen hade jag då studerat Rau:
iber den Werth des haomöopathischen Heil-
verfahrens. Med behjertande af hans påstå-
enden(s. 161), anställde jag en mindre åderlåtning,
som också något lättade, men omedelbarligen derpå
gafs en af Aconitens lägre förtunningar. Efter
någon känsla af ökad plåga i bröstet föll pa-
tienten inom en timma i sömn, och inom
24 timmar var hon frisk. 2:dra lunginflam-
mationen jag homöopathiskt behandlade, var
mindre bäftig; men dess symptombild motsva-
rade ändock fullkomligen Aconitens, hvilken
helt och hållet täckte de varsebliva sym-
ptomerna af denna Casus. Utan föregången å-
derlåtning vågade jag nu gifva Aconit — och
på 24 timmar var äfven denna fiisk — och
då behöfdes ju ingen åderlåtning, helst pati-
enten redan följande dagen förrättade sina
sysslor? Båda dessa första patienter emottogos
S
i min behandling, straxt sedan de blifvit an-
falina af sjukdomen. -— Också har ipgen med
Lunginflammation dött under min homöopa-
thiska behandling, Det är sannft, blott 4 lung-
inflammationer har jag sålunda behandlat,
men af dessa tillfrisknade 3 på 24 timrnar,
den 4:de på 3 dygn, Hos denne sista minska-
de ock Aconit betydligen symptomerna, men
de ålerkommo dock med några modifikationer,
som föranledde mig gifva Bryoniaz; men då
febern nu ej veck, repeterade jag, med indica-
tio ex juvantibus, Aconit, och inom S:le dyg-
vel efter sjukdomens början var aåfven denne
frisk. Hade han genast fått ;epeterad, en li-
ten Aconitdosis, hvem vet om han tj förr va-
rit frisk? —Huru olycklig. eller lycklig jag
varit vid långsama sjukdomars behandling, må
Patienterna afgöra Må man säga: post hoc,
ergo propter. Samma inkast kan göras mot
allavnan Medicin, och då är ju den bäst, som
minst förstör kruppen? —
Ifrån strid om sak, har Prof. Cederschjöld,
genom antagande af en Versio Vulgata, velat
visa, all Hippociates påstålt erfareuheten o-
påhtlig, Hvad ar då egeutligen pålitligt i
sinneverlden, om ej ens erfarenbeten är det?
— Men nu behöfver man lika litet antaga en
Versio Vulgata öfver Hippvcvates, som öfver
andra skrifter. Om Zeex betyder erfareuhet,
hvad betyder då iuTereid : Underligt är
att Hr Professorn ej finanx menins i Oribasii
öfversälining: Expevimenvtum fallax. — Har
