HODET diUPEV JANE, CHUTU KONSLUHNdSSIAL UC än behandlades med åderlåtning, när af dem, som räddades från Lunginflammation, ändock en tor del snart nog funno sin död i tärande sjukdomar såsom lungsot etc.;1så egde jag också rätt att pröfva en läkningsmethod, hvilken i detta fall lofvade hastigare, säkrare och behagligare resultater. Då nu Hahneman påstår, att Aconiten, när dess symptomer motsvara den ivritabla Lunginflamationen, ofta på 24 timmar gör den sjuke frisk, utan att en droppe blod behöfver spillas; så var min pligt, som Läkare, att pröfva hans uppgift,helst jag efter 24 timmars exspectance, ännu bade tid att anställa åderlåtning till den sjukes räddning. Acut Lunginflammation, åtföljd af den höftigaste inflammationsfeber, jag någonsin haft tillfälle observera, kom 1830 under min behandling. Nyligen hade jag då studerat Rau: iber den Werth des haomöopathischen Heilverfahrens. Med behjertande af hans påståenden(s. 161), anställde jag en mindre åderlåtning, som också något lättade, men omedelbarligen derpå gafs en af Aconitens lägre förtunningar. Efter någon känsla af ökad plåga i bröstet föll patienten inom en timma i sömn, och inom 24 timmar var hon frisk. 2:dra lunginflammationen jag homöopathiskt behandlade, var mindre bäftig; men dess symptombild motsvarade ändock fullkomligen Aconitens, hvilken helt och hållet täckte de varsebliva symptomerna af denna Casus. Utan föregången åderlåtning vågade jag nu gifva Aconit — och på 24 timmar var äfven denna fiisk — och då behöfdes ju ingen åderlåtning, helst patienten redan följande dagen förrättade sina sysslor? Båda dessa första patienter emottogos S i min behandling, straxt sedan de blifvit anfalina af sjukdomen. -— Också har ipgen med Lunginflammation dött under min homöopathiska behandling, Det är sannft, blott 4 lunginflammationer har jag sålunda behandlat, men af dessa tillfrisknade 3 på 24 timrnar, den 4:de på 3 dygn, Hos denne sista minskade ock Aconit betydligen symptomerna, men de ålerkommo dock med några modifikationer, som föranledde mig gifva Bryoniaz; men då febern nu ej veck, repeterade jag, med indicatio ex juvantibus, Aconit, och inom S:le dygvel efter sjukdomens början var aåfven denne frisk. Hade han genast fått ;epeterad, en liten Aconitdosis, hvem vet om han tj förr varit frisk? —Huru olycklig. eller lycklig jag varit vid långsama sjukdomars behandling, må Patienterna afgöra Må man säga: post hoc, ergo propter. Samma inkast kan göras mot allavnan Medicin, och då är ju den bäst, som minst förstör kruppen? — Ifrån strid om sak, har Prof. Cederschjöld, genom antagande af en Versio Vulgata, velat visa, all Hippociates påstålt erfareuheten opåhtlig, Hvad ar då egeutligen pålitligt i sinneverlden, om ej ens erfarenbeten är det? — Men nu behöfver man lika litet antaga en Versio Vulgata öfver Hippvcvates, som öfver andra skrifter. Om Zeex betyder erfareuhet, hvad betyder då iuTereid : Underligt är att Hr Professorn ej finanx menins i Oribasii öfversälining: Expevimenvtum fallax. — Har