svaflets utspädning och finfördeluing med mjölksocker; så är man redan utom den qvantitativa gränsen för bestämmandet af ett medels verkningssätt. Det kommer sedan an på ny erfarenhet, försök och rön , huruledes ytterligare fördelningar kunna bidraga till ökande af medikamentskraften, hvar gränsen derföre ligger, samt huru den genom ytterligare utspädning aftager. Då emedlertid Hr Professorn Önskar, att vederlägga Homöpathernes påstående om decilliopgranens lakemedelsveikningar; så kunna ju också dessa försökas. Koöksaltets och kolsyrade kalits verkningar, under denna decilliongrans form, synas härtill rätt tjenliga. Deras beredningssätt är infördt i Hahnemans Chronische Krankheiten, der ock finnas anförda både dosis och verkningarne af dessa medel. För Allmänheten vore det något för vidlöftigt, att här framlägga detta beredningssätt , hvilket jag emedlertid redan, i A? kademisk framställning, framlagt till vidare pröfning, Af en Läkare, som gör anspråk på förmåga af bedömandet utaf Homöopathiken, fordrar man, kanske ej utan allt skäl, resignation af förutfattade idder, så att dessa ej bindra honom från anställandet af repelerade försök och undersökningar på sig sjelf och andra friska menniskor, som tvifla på decilliongranfördelningarnas medikamentskrafter. — Men för utt vederlägga påståendet härom, är oundgängligt, att man sjelf bereder sina medel; ty eljest kuuna de ju tänkas vara quid pro quo , synnerligt om de, mot förmodan, skul!e framkalla sina egna starkare verkningar? Kan man nu genom piöfning på sig sjelf och andra friska personer vinna oförmodad kunskap härom , så kommer andra frågan: all använda de erfarna verkvingarna till sjukdomars botande. Men till egentliga sjukdomar kan ej räknas förgiftnings casus, såsom med arsenik och andra heroiska gifter, då de ännu fionas i de första vägarna. Hade Hr Professorn tagit sig tid att inhämta någon kännedom om Homöopathiska Litteraturen; så hade han der funnit, att det ej blir fråga om Acuta Arsevikförgiftningars Homöopathiska behandling. Dertill passar åter rätt väl de acuta bestämdare sjukdomsformerna t. ex. håll och sting, som vanligast betecknar lunginflammation. Just i thy fall gjorde jag mina första undersökningar om Homöopathiska medels verkningar till sjukdomars botande, och kan försäkra, det intet skäl färefanns att ångra, att jag undersökte innan jag dömde. Hvad samvetsfridens bibehållande dervid angår; så torde den bäst ådagaläggas genom förhållandena vid mina första Homöopathiska Läkningsförsök. Uppfödd i gamla Medicinska Skolan, anände jag dess många föreskrifter, så vidt de voro mig kända. Men då de stodo i strid med hvarandra, då många Läkare af äldre skolan inskränkte och nekade åderlåtningens nödvändighet, äfven vid inflammationer, då Homöopathiken förklarade dessa umbärlga och skadliga så alstrade alla dessa objectiva motsägelser inom Medicinen subjectiva tvifvel hos mig. Till dessa sällade sig ock föjja.de