Kaleivoskop. — — Så många prostar och prostinnor har jag aldrig sett på en gång — utbrast en af Besökarne, och pekade åt stadsporten, — se bara, Hr Inspektor! — Tullinspektoren riktade sin uppmärksamhet dit, och fann verkligen hela Hornstull upptagen af fem ofantliga personer, två damer öch tre kavaljerer, alla välklädde och arm i arm, promenerande -till fots åt staden. Hvar och en af dem syntes hålla minst femton lispunds viktualievigt, deras magar framstodo som berg, och flåsande och pustande rörde de sina långsamma steg. Så mycket godt hull får man sällan se på ett ställe, och posten, som trodde att de sju feta nöten anlände från Egypten, ropade: Korporal ut! Det befanns dock snart, att Herrskapet bodde hemma i staden, och blott återkom från en liten spatsergång. Det var sistl. Långfredag klockan emellan 8 och 9 om aftonen, då det verkligen var vackert spatserväder; men Tullinspektoren fann det hkesynnerligt alt fem så ovanligt digra personer företagit en lång fotpromenad, och han började fatta misstankar mot deras magar. Fan gick ut och bad dem på ett förekommande sätt stiga in att hvila. Kavaljererne torkade svetten af pannan, men försäkrade att de ej voro trötta och att damerna voro otåliga att komma hem. De tackade enhälligt för välmeningen, och ville fortsätta sin vägs men Inspektorens och Besökarnes artighet var oemotståndlig; sällskapet måste in. Inkomne, blefvo bägge damerna häftigt illamående. Kavaljererne ville skynda ut för att hämta en examinerad fru, men hindrades af fnspektoren, som försäkrade att han sjelf kände något af Lucinas ädla konst. Han ådagalade snart. dettas ty innan fem minuler hade den ena damen blifvit lyckligen förlöst med sextio