han kan få mala hvar ban behagar. När så
ledes General! Björnstjerna icke har någon rätt,
hvarken i följd af lag eller serskild öfverens-
komme:lse till måld af Jöns Svensson, hvad
slags rätt är det då som kunde blifva förnär-
mad? Detta har Konungens Befallningshaf-
vande icke uppgifvit, Kammar-Kollegium har
i delta afseende ganska väl uttryckt sig i sitt
underd. utlåtande på besvären, att, om kla-
ganden ej kan förmena Jöns Svensson, att
anlita hvilken annan qvarn som helst, så bor-
de han ej heller kunna hindra honom att
för mala sitt behof på egen qvarn.
Ännu märkvärdigare framställer saken sig,
när min betänker, att det icke kan förmenas
Jöns Svensson att anlägga en handqvarn på
samma ställe der väderqvarnen var tUllämnad,
och att göra denna handqvarn så stor han
behagar, och drifya den med vef eller tramp-
ning af huru många mans biträde som helst;
men om han då, för att minska arbetskostna-
den, vill nyttja Guds fria vind, som erhålles
för iotet, till drifkraft i stället för menniskors
arbete, som kostar penningar, då kommer Re-
geringsmaktens förmyndarevård för privilegi-
erna emel!an och säger stopp.
Vi öfverlemna åt Läsaren sjelf att döma,
huru långt det skall komma med industrien
genom ett sådant system, Det ligger i naturen
af all utveckling, all uppfinning, all förenk-
ling i arhetsmetoder, att det äldre och he-
stående måste till en viss grad deraf förnär-
mas, så vidt den ene derigenom sättes i tillfälle att
lemna sin produktion för bättre pris, än man förut
kunnat; och härutiligger hela den ofantliga häf-
kraft, som på det sista årkundradet visat sig så
verksami Europa. Det är denna tendens, som up-
muntras genomalla patentlagar, genom premier
för nya machinerier in, m. Om Regeringarna blott
ur synpunkten att skydda det bestående, i all-
mänhet skulle följt samma grundsats, som i det
nu ifrågavarande qvarnmålet, att icke tillåta
nya mrättningar i annan mån, än behofvet der—-
af kunde arithmetiskt ådagaläggas för ögon-
biäcket, och det kunde ske utan att nå-
son äldre privilegierad idkare af samma
näring, ens ansåg sig lida förlust derigenonr
så skulle slöjder och näringar säkert ännu stå,
ett par århundraden efter den punkt, på hvit-
ken de nu befinna sig.