mycken lätthet och ensemble som de öfriga. I
det man gör sångarena — hvaribland flera
helt unga gessar med verkligt vackra sopran-
röster — den rättvisa dem tillkommer för de-
ras skicklighet och goda bemödande, kan man
dock ej undgå att tillägga deras talangfulla och
nitiska anförare den hufvudsakliga förtjensten
af detta lyckliga resultat. Ett sådant arbetes
inöfning, helst med personer, som ej cgentligen
äro sångare, måste stundom möta svårigheter,
som det fordrar Hr P:s förmåga alt öfvervin-
na, och i synnerhet att öfvervinna på detta sätt.
— Påskdagen gafs en Alessa af Haydn, hvar-
efter följde ett vackert och väl instrumenteradt
Laudate, som vi tro, af en Svensk kompositör.
Sången utfördes af Fruarna Sevclin och En-
bom, Mamsellerne Enbom och Milcn, samt Hrr
Berg, Nordbiom, F. och GC. Preumayr, och in-
strumentalsakerna af Kongl. Kapellets Iedamö-
ter, som äfven Långfredagen biträdde med ac-
kompagnementet al Stabat mater, hyilket en-
dast består af violonceller och baser, under-
stödda af ett par bläsinstrumenter. Att exeku-
tionen, som skedde under Hr Kapellmästaren
Berwalds anförande, var berömlig, torde vi ej
behöfva försäkra. Att fälla något omdöme öf-
ver de båda sköna kompositionerna, vore kan-
hända ej tiltbörligt efter en enda gångs afhö-
rande, helst i en så inskränkt lokal; som kär,
hvarest i synnerhet det användande af massor,
som Haydns messa erfordrar, måste utchlilva,
och der äfven det trånga rummet hindrar lju-
det att sprida sig, samt följaktliger det hela,
att göra den åsyftade effekten. Vi tro dock,
att om båda styckena gåfvos, der de böra gil-
vas, i en större kyrka, skulle hvarje konstvän
hålla både tillställaren och de utförande räk-
ning derföre, och saken skulle älven i ekono-
miskt hänseende bära sig. — IH. M. Drottnin-
gen och H. K. H. Kronprinsessan täcktes båda
dagarna bevista gudstjensten, som för öfrigt var
besökt af ett så talvikt auditorium, utom för-
samtingens ledamöter, som rummet medgaf. —
Då vi här omnämnt katolska kapellet, kunna
vi ej förbigå en egenhet vid dess gudstjenst,
nemligen att der bedes för Kejsar Frans IL,
förmodligen emedan nuvarande Pastor lärer va-
ra född Österrikare. Vi önska naturligtvis al-
la jordens monarker allt möjligt godt, och att
Gud måtte skydda och upplysa dem; men då
det i en Svensk kyrka företrädesvis bedes för
någon serskildt Furste, borde det väl vara för
Sveriges Konung, i synnerhet som, med ganska
få undantag, hela församlingen består af Sven-
ska undersåtare, hvaraf de fleste äro födde i
landet.
Man talar om nödvändigheten af industriens
uppbjelpande i vårt land, medelst uppmuntran-
de af nya anläggningar och täflan i denna väg.
Vi ha i dag ämnu ett bevis i en annan väg ait
förete, på hvad sätt sådana saker stundom be-
N
Fn ennen
är egare af tvenne qvarnar, neml. hela ZVenn-
torps och hälften uti Mö:torps qvarn. I den-
na egenskap bestred Hr General-Majoren an-
läggningen, dels ur det skäl, att något mälde-
träng för Jöns Svensson icke hare egt rum vid
de i orten befintliga vatten- och väderqvarnar,
dels också på den grund att Sökandens hem-
man Applerum skulle tillhöra det mäldelag,
som biifvit påräknadt för Wenntorps qvarnar
är 1906, då dessa qvarnar blifvit förvandlade
från sqaltor till s. k. Uthjulsqvarnar och skatt-
lagda. — Härads-Rätten afstyrkte också an-
läggningen derföre, att hemmans ryckande utur
mäldelaget skulle ofördelaktigt verka på de
skattlagda qvarnar, till hvilka hemmanen höra,
och en sådan rättighet skulle öppna enahanda
rätt för alla öfriga hemman i mäldelaget, hvil-
ket såmedelst kunde aldeles försvinna, de skatt-
lagda qvarnarna till förfång. Konungens Be-
fallningshafvande, som efter Härads-Rätts utlå-
tande, 1 första instansen afsör detta slags mål,
förklarade, i Utslag den 13 December 1830,
att churu det syntes vara hvarje enskild mans
obestridliga rätt, alt inom dess hus och c3zo-
välde efter eget godtfinnande ingå i sådana lag-
liga hushållsföretag, hvarigenom andras biträde,
ull besparing i utgifter, så vidt möjli t kunde
undvikas, så fann Konungens Befallningshafvan-
de likväl undantag böra ega rum, när andras
lagligen förvärfvade rättigheter, äfvensom sta-
tens intresse, ostridigt förnärmades, i följd hvar-
af Härads-Rättens utlåtande godkändes och an-
sökningen afslogs.
Häröfver klagade Jöns Svensson hos Kam-
mar-Kollegium. Kollegium, efter vederbörlig
förklarings inhemtande af Ifr General-Majoren
Björnstjerna, yttrade i sitt Utslag, att Kolle-
sium väl fann att, vid skattläggningen af Herr
General-Majoren Björnstjernas qvarn vid Wenn-
torp, hade Jöns Svenssons hemman Applerum
blifvit räknadt till det mäldelag, från hvilket
berörde qvarnar kunde vänta Tullmäld; men
emedan i allmänhet ingen, som å sitt hemman
eger lägenhet till qvarnanläggning, bör förme-
nas, alt begagna sig deraf för eget häsbehof, då
det kan ske utan förnärmande af andras vätt;
samt omförmälde skattläggningsåtgärd, grumdad
på dåvarande förhållande med mäldbehofvet i
orten, icke tillegnade egaren af Wenntorps
qvarnar uteslutande rätt, att allt framgent be-
tjena åboerne i Applerum med malning, eller
hunde inskränka hans frihet att förrätta sin
malning vid hvilken qvarn han funne för godt,
så biföll Kollegium på dessa skäl ansökningen.
Häröfver klagade nu General Majoren Björn-
stjerna hos Regeringen, som efter förordnande
alt ny undersökning skulle hållas, huruvida
mnäldetrång inträffat vid Wenntorp, hvilket ock
skedde, upphäfde Kammar-Kollegii Utslag och
afslog ansökningen på det skäl, att något så
beskaffadt mäldetrång icke inträffat, hvarigenom
behofvet af dev sökta qvarnanläggningen kun-