1 stora droppar ned öfver hakan och det
hlottade bröstet; sedan tog han ett par sar-
deller, lossade med naglarne köttet skickligt
från ryggraden, stack ena hälften i sin mun
och den andra, till icke ringa öfverraskning
för mig, i min egen, hvarvid han tillade,
bono per lo stomacho (godt för magen), —
ett utsökt Italienskt talesätt, hvilket han un-
der måltiden ännu oftare upprepade. Med
förtviflad ansträngning lyckades det mig att
tvinga ned sardellerna, hvarpå jag fann råd-
ligast begära litet vin. En skör svartögd
flicka, som, efter hvad jag sedan erfor, hade
blifvit tvungen att förrätta en Hebes syssla,
bjöd mig en Chytza, ett groft arbetadt flat-
rundt kärl, som håller vid pass tre qvarter och
är ganska obeqvämt att dricka ur. Då jag
sade att hon blifvit tvungen betjena gästerna,
måste jag äfven tillägga att de tygellösa Pa-
likarbanden, vid ankomsten till en by, med
slag af laddstocken nödga bönderna, att utan
betalning anskaffa lifsmedel, under det deras
döttrar måste hålla till godo, att passa upp
på dem vid deras dryckeslag, Jag glömde
ej, innan jag satte Chytza till läpparne, att
med handen vidröra hakan och pannan och
sedan lägga den på hjertat, med de orden:
Tin Hygeian sas (din välgångsskåll)!
Salaten var snart försvunnen, och nu när-
made sig den blodfläckade slagtaren med sina
vämjeliga stekta inelfvor, och bragte genom
sin åsyn alla mina magnerver i uppror. Det
församlade sällskapet syntes med största appe-
lit förtära hans fördömda rätt ; men jag kunde
icke förmå mig att smaka en bit. Derpå ser-
verades lammet, d. v. s. lades på bordet ännu
genomborradt af laddstocken. - Kolokotroni
drog ut sin atagan, gjorde flere inskärningar i
steken , och visade mig med fingret det stycke
ban ärnade mig; efter ett par skärningar till,
föll det mig nästan i handen. - Det bestod af
tre eller fyra refben, och oaktadt alla mina
Europeiska fördomar, och den vämjelse till-
redningen uppväckt, måste jag dock tillstå,
att jag aldrig i bela min lifstid fört ett så
läckert, mört och makalöst kött öfver mina
läppar. Sedan Generalen äfven lagt för sig
och Presidenten, öfverlemnade han det, som
hans atagan förskonat, åt de öfrige. gä-
sterna, i det han eftertryckligt och, såsom
mig tycktes, onödigtvis inskärpte den förma-
vingen, att ej röra hufvudet, Icke utan en
ängslig aning såg jag snart caput mortuum
återvända tll bonom, sedan det förut blifvit
deladt midt itu. Palikarböfdingen började nu
åter visa prof på sin förskära:se-talang der-
med, att han tog ut tungan och sönderskar
henne i tre stycken; två deraf fördelade han
med firgrarne mellan mig och Sissini, den
tredje behöll hon sjelf. Med hjertinnerlig
glädje såg jag honom uppsluka hjernan, som
ag Icke utan hemlig fruktan hade skådat,
emedan jag hefarade att äfven deraf få min
beskärda del. Men i stället var mig det ena
ögat af lamskallen förbehållet, Presidenten
beärades med det andra. Man föreställe sig
ett fullständigt öga, med sin bornhinna, pu-
pill, bristallvätska och allt tillbehör, hvilket
all aan ot mnacsenrtarade miss na den förför