Nej, men kol, svarade jag. — Intet krut;
men kol! Hvad är det )2?7
Jag befallde en af mitt folk hemta en korg
kol, och sökte emellertid göra deras bruk be-
gripligt för Greken. -— Ha, sade han, jagra
förstår, det är träkol. — Korgen ställd (SE
hans fötter, och då han ej hyste minståtvif-
vel, att det var träkol, ville han medien lätt
ansträngning upptaga en af de största klum-
parne, men råkade dervid så ur jemuvigten,
att han så när bäde tumlat öfver ända och
kört hufvudet i korgen. Förargad sprang han:
upp, bedyrade med en ed, alt min mor vore
en oren qvinna, att han icke ville ge ett öre
för mina ord, att Frankerne allesamman voro
lögnare, och att han icke vore nog dum att
låta spela gäck med sig; endast cjefvulen sjelf
kunde bruka stenar att elda med. Efter des-
sa ord drog han en pistol ur gördeln, för att
afskjuta skottet i kolen, men den klickade och
endast fängkrutet brann af, såsom olta hän-
der med de Grekiska pistolerna. Jag stillade
ändtligen hans ifver, i det jag förde honom
till skeppsköket, der han såg kol brinna. Han
tog nu ett brinnande kolstycke och lade det
på sin pipa; men då det icke befanns yara af
serdeles angenäm smak, luktade och smakade
han på ett stycke, som ännu icke var an-
tändt, lade det sedan sorgfälligt in i papper
och stoppade det i fickan.
X
Upptackten, att Frankerne eldade med svar-
ta stenar, var mer än den arme Tschausens
förstånd kunde tåla, och var han stolt som
en Padisha, när han steg om bord, så lem-
nade han nu briggen nedslagen och förvirrad,
som en utskälld hund. En af vårt folk, som
stod vid skeppstrappan, skelade förskräckligt
på ena ögat, Tschausen blef honom knapt var-
se, förrän han studsade tillbaka, liksom för en
basilisk 3 men straxt föll honom en god troll-
domsbesvärjelse in; först spottade han af alla
krafter öfver högra, sedan öfver venstra axeln,
blåste mannen med olycksögat i ansigtet, när
han gick henom förbi, och nedsteg sedan i
sin båt, som emellertid hade återvändt från
stranden. Med mörk blick satte han sig ned
på aktersätet i båten, och började göra det
ena korstecknet efter det andra. Detta sker
hos Grekerna på det sättet, att de lägga tum-
men och de två första fingrarne tillsamman,
hvilket skall erinra om treenigheten, låtsa sig
sedan dermed vilja upptaga stoft från mar-
ken, hvarefter de vidröra pannan, nafveln,
venstra och sedan högra bröstet, Tschausen
fortfor med dessa korsningar, så länge han
hade oss i sigte. Det ges en sekt bland Gre-
kerna, som korsar sig från höger till venster,
men dess anhängare äro allmänt afskydde af
de ortodoxa korsgörarne.
Emellertid hade jag affärdat en båt med min
Man kan ej göra en Grek slörre nöje, än