gade jag. Hvad! utropade han, Ni vet såle-
des icke alt H. Exellens, General Kolokotroni
öfverbefälhafvaren för Peloponnesiska arme-
en, lägrat sig i Castri, för att inventa Natio-
nalförsamlingen?? — Huru kan jag veta det;
var mitt svar, då jag nu kommer direkte frår
Sicilien??? — Mycket sannt, svarade han
Men — ouk echite Rumti (har Ni inger
rum om bord ?)? — Jo bevars, Vera Fabrica de
Jamaica ) — Ack ypperligt!.gif oss en butelj.
Som jag icke ville låta märka att jag för-
stod Ny-Grekiska, hölls vårt samtal på Lin-
gua Franca, en blandning af alla språk, isyn-
nerhet af Italienska och Franska. Endast
Tschausens utrop af glädje eller förvåning
voro på hans modersmål, Rumi-buteljen kom,
och sedan han smakat ett glas deraf, slickade
han sig om mun och -:mumlade med ett för-
nöjdt leende: Forza! Spirito! — Panvagio-
:aki Kerata), tillade han på Grekiska till en
ifsina följeslagare: Gå till generalen och säg
nonom, att en Frankisk hund kommit hit,
avilkens skepp är lastadt med salt, hvitare än
illa Frankers stamfaders själ — och Rumi,
äg honom, — Vera Fabrica de Jamaica! —
så dumhufvud !
Panagiotaki förfogade sig bort, hastigt och
mygande som en skrämd apa, och Tschausen
og sig åter en klunk af hvad han kallade
Spirito, hvarefter han utdelade det öfriga
land sitt folk. Sigvor Kapitano,? började
ran efter en stund, H. Exellens Generalen,
Peloponnesiska armdeens öfverbefälhafvare tyc-
er mycket om rum; dessutom är det äfven
orukligt, att hvarje ankommande Frankiskt
kepp ger en skänk åt Megalopsekos, ställets
tora ande, d. v. s. om en sådan der befinner
ig, samt likaledes förärar något åt hans ofli-
erare. — Jag skall skicka H. Exellens ett
lussin buteljer, och Ni torde visa mig den
ran, att emoltaga ett par för egen räkning.
— Heta kakes (med nöje)! Må Ni blomstra i
usen år! Har Ni intet Baruti (krut?2)2 ) —
) Denna Vera Fabrica de Jamaica-rum, som
i Levanten så högt varderas, är ingenting
mer och ingenting mindre än grogg, ut-
spädd med trefjerdedelar vatten, men myc-
ket söt; buteljen säljes till 16 å 18 sk.
Riksgälds.
) Keratas, som Italienarne öfversättå med Cor-
nuto, Fransoserne med Cocu och Tyskarne
med tlahnrei, är ett skällsord, hvilket Gre-.
kerne använda när de äro förargade, hvar-
vid de hålla två finger på pannan; men
den som betjenar sig af denna talande pan-
tomim, må taga sig i akt, ty så litet Gre-
kerne annars fråga efter smädelser, förbitt-
ras de likväl i högsta grad vid hvarje hän-
syftning på aktenskapliga förhållanden; be-
synnerligt nog, är ordet Kerata dock lika
sårande för gifte och ogifte. Äfven använ-
des det understundom i förtroligt tal vän-
ner emellan, och diminutivet Keratopolo är
till och med allmänt brukligt såsom ett
uttryck af ömhet emellan barn och föräl-
drar.
) Grekerne tycka mycket om fint krut, som