gade jag. Hvad! utropade han, Ni vet således icke alt H. Exellens, General Kolokotroni öfverbefälhafvaren för Peloponnesiska armeen, lägrat sig i Castri, för att inventa Nationalförsamlingen?? — Huru kan jag veta det; var mitt svar, då jag nu kommer direkte frår Sicilien??? — Mycket sannt, svarade han Men — ouk echite Rumti (har Ni inger rum om bord ?)? — Jo bevars, Vera Fabrica de Jamaica ) — Ack ypperligt!.gif oss en butelj. Som jag icke ville låta märka att jag förstod Ny-Grekiska, hölls vårt samtal på Lingua Franca, en blandning af alla språk, isynnerhet af Italienska och Franska. Endast Tschausens utrop af glädje eller förvåning voro på hans modersmål, Rumi-buteljen kom, och sedan han smakat ett glas deraf, slickade han sig om mun och -:mumlade med ett förnöjdt leende: Forza! Spirito! — Panvagio:aki Kerata), tillade han på Grekiska till en ifsina följeslagare: Gå till generalen och säg nonom, att en Frankisk hund kommit hit, avilkens skepp är lastadt med salt, hvitare än illa Frankers stamfaders själ — och Rumi, äg honom, — Vera Fabrica de Jamaica! — så dumhufvud ! Panagiotaki förfogade sig bort, hastigt och mygande som en skrämd apa, och Tschausen og sig åter en klunk af hvad han kallade Spirito, hvarefter han utdelade det öfriga land sitt folk. Sigvor Kapitano,? började ran efter en stund, H. Exellens Generalen, Peloponnesiska armdeens öfverbefälhafvare tycer mycket om rum; dessutom är det äfven orukligt, att hvarje ankommande Frankiskt kepp ger en skänk åt Megalopsekos, ställets tora ande, d. v. s. om en sådan der befinner ig, samt likaledes förärar något åt hans oflierare. — Jag skall skicka H. Exellens ett lussin buteljer, och Ni torde visa mig den ran, att emoltaga ett par för egen räkning. — Heta kakes (med nöje)! Må Ni blomstra i usen år! Har Ni intet Baruti (krut?2)2 ) — ) Denna Vera Fabrica de Jamaica-rum, som i Levanten så högt varderas, är ingenting mer och ingenting mindre än grogg, utspädd med trefjerdedelar vatten, men mycket söt; buteljen säljes till 16 å 18 sk. Riksgälds. ) Keratas, som Italienarne öfversättå med Cornuto, Fransoserne med Cocu och Tyskarne med tlahnrei, är ett skällsord, hvilket Gre-. kerne använda när de äro förargade, hvarvid de hålla två finger på pannan; men den som betjenar sig af denna talande pantomim, må taga sig i akt, ty så litet Grekerne annars fråga efter smädelser, förbittras de likväl i högsta grad vid hvarje hänsyftning på aktenskapliga förhållanden; besynnerligt nog, är ordet Kerata dock lika sårande för gifte och ogifte. Äfven användes det understundom i förtroligt tal vänner emellan, och diminutivet Keratopolo är till och med allmänt brukligt såsom ett uttryck af ömhet emellan barn och föräldrar. ) Grekerne tycka mycket om fint krut, som