tillgångar behörigen bearbetas, dess skogar än-
damäålsenligt användas, dess linkultur och lin-
neväfnader mera uppmuntras genom en lifliga-
re afsättning af dess lärfter äfven på utländsk
ort, såsom de Tyska, så finge detta land ett
annat utseende med ökad odling och ökad
folk möngd, och dess välstånd skulle inverka på
hela Rikets. Detta allt skulle ock troligen kun-
na åstadkommas, om den enskilte industrien i
vårt fädernesland vore mera omtänksam och
verksam, och, i saknad deraf, om den allmän-
na omtankan sträckte sig till dessa glömda or-
ter, hvarom alt vore mycket att orda. En Ko-
nungs besök i dessa nordliga provinser skulle
kunna hafva lyckliga verkningar. Sedan Carl
XI, som ville se allt med egna ögon, gjorde sin
Eriksgata, lärer ingen Svensk Konung rest hög-
re upp åt Norden än till Gefle. Kejs. Alexan-
der i Ryssland, oaktadt sitt Rikes vidsträckt-
het och sina många utländska resor, besökte
till och med det nära polarcirkeln belägne Tov-
neå och på obanade stigar Cajaneborg. Vår
Konungs framskridna ålder, ehuru ännu icke
röjande spår deraf, betager kanske de nordliga
provinserne hoppet att hugnas af hans besök.
Men H. K. H. Kronprinsen, som omfattar allt
nyttigt med kunskapsbegär och vid många till-
fällen varit Dess Hr Faders representant oct:
tolk, månne ej för honom en sådan resa vore
af stort intresse, såsom den sannolikt vore af
en välgörande påföljd för de aflägsne orterne?
Det var en tid då folket ansåg för en lycka,
att bo utom den stråkväg der Regenten och
dess svit färdades fram. Det var troligen våld-
gästningens tid. En trakt af Vestergötland,
som länge saknade farväg, kallades ock derföre
af gammalt guldkroken. Att ofta besväras af
kungsskjuts vore ock obestridligt för landet ett
ekonomiskt onus. Men icke oftare Kungliga
besök äga rum i de Svenska provinserna, och
om missbruk af betjeningen förekommes, blir
det alltid en glädje för landsortens innevånare,
att se och helsa den Kongl. Familjens med-
lemmar.