slut, utan att ådagalägga dess lagstridighet? En åtgärd som man stöder icke på lag utan på cgen vilja, är en egenmäklig; och om samma åtgärd äfven leder till tunga för en hel menighet, är den ju äfven; förtryckande! Dessa utiryck äro alltså icke så farliga som Ar8us isin juridiska enfald inbillar sig. Tvilken upplyst Domare som helst kan upiysa Argus derem, alt en rättsökandes klagan öfver liden orätt — äfven då framställningen röjer värma och allvar — aldrig i ett hyfsadt land anses som obehöriga förebråclser eiler smädelser. Att, såsom ändringssökande, klandra ett beslut, ansågs ännu aldrig såsom domqval, och de uttryck som en part nyttjar, för atti stadgad ordning bereda upphäfvande af en olaglig åtgärd, måste bedömrnas, efter helt andra grunder, än yttranden, som, utan dylikt ändamål, fällas blott för att klandra. Öfver en embetsåtgärds natur såsom laglig eller olaglig, och äfven dess följder, dess konseqvens o.s, v. måtte för hvarje klagande part anmärkningarne vara tillåtna, Först då domarens vilja och motiver framställas såsom oädla och låga, får framställniogen egenskap af smädelse; — och något sådant har aldrig i detta mål ägt rum, Detta vare nog för denna gången mot Argi radotterier om den famösa Stjernemanska skatten. Alltsedan sista Riksdag har det enskilda agget haft, i ruinerna af denna förfallna tidnings till buds en lazaronisk tjunstaktighet, hvärs försåtliga nit svart är den enda lifsyttring som på detta håll finnes qvar. Må Argus fröjda sig åt hoppet om den väntade skattens snara indrifvande; — menigbetens sak kan duka under, men dess rättvisa äger dock alltid bestånd i folkets öfvertygelse.