PBaerenroth, med dina toners ljud.
Alla jordens omsorger, förglömda,
Flydde på din vink ur Templets rymd,
Och du räddade en mängd fördömde,
Hvilkas lycka hittills varit skymd!
Tacksamt vörda vi de ljufva under,
Som ha timat i vår lilla ort.
Men — förtfar referenten — vi vände vå-
ra blickar till skolhurets salar, och finna dem
i Last förvandlade till trefliga matsalar.? — —
Der blefvo gästerna hederligt undfägnade.
Ibland de skålar, som proponerades, utmärkte
sig i synnerhet den, som tömdes (i botten) för
Hr Direktören Andersson, som vid tillfället er-
höll en silfverkanna, hvars silfvervärde öka-
des deraf, att den i en lång tidslängd — el-
ler. i en lång längd af tid — tillhört Kinnan-
derska slägten. Och sedan Hr Direktör Bae-
renroth de följande dagarne, tenom sitt
muntra, jovialiska lynne, spridt trefnad om-
kring sig, slutades högtiden, Onsdagen den
13 Mars, denna för Sverige betydelsefull.
dag, då, för 24 år sedan, Gustaf Adolf
arresterades. —
Det är — yttrar Referenten bland annat
en ära för Sverige att hafva sådana män,
som, sjelfve mästare i musiken, äfven vil-
ja främja den hos andra. Han klagar dock.
under allt detta, öfver den ringa ståndpunkt,
hvarpå tonkonsten i vårt land befinnei sig. Fol-
ket — menar han saknar väl icke böjelse
alt spela — nemligen kort och bankrutt, med
mera sådant, som ej förskaffär någon själs-
njutving; men för strängaspel finnes hvarken
uppmuntran eller utmärkelse.