PBaerenroth, med dina toners ljud. Alla jordens omsorger, förglömda, Flydde på din vink ur Templets rymd, Och du räddade en mängd fördömde, Hvilkas lycka hittills varit skymd! Tacksamt vörda vi de ljufva under, Som ha timat i vår lilla ort. Men — förtfar referenten — vi vände våra blickar till skolhurets salar, och finna dem i Last förvandlade till trefliga matsalar.? — — Der blefvo gästerna hederligt undfägnade. Ibland de skålar, som proponerades, utmärkte sig i synnerhet den, som tömdes (i botten) för Hr Direktören Andersson, som vid tillfället erhöll en silfverkanna, hvars silfvervärde ökades deraf, att den i en lång tidslängd — eller. i en lång längd af tid — tillhört Kinnanderska slägten. Och sedan Hr Direktör Baerenroth de följande dagarne, tenom sitt muntra, jovialiska lynne, spridt trefnad omkring sig, slutades högtiden, Onsdagen den 13 Mars, denna för Sverige betydelsefull. dag, då, för 24 år sedan, Gustaf Adolf arresterades. — Det är — yttrar Referenten bland annat en ära för Sverige att hafva sådana män, som, sjelfve mästare i musiken, äfven vilja främja den hos andra. Han klagar dock. under allt detta, öfver den ringa ståndpunkt, hvarpå tonkonsten i vårt land befinnei sig. Folket — menar han saknar väl icke böjelse alt spela — nemligen kort och bankrutt, med mera sådant, som ej förskaffär någon själsnjutving; men för strängaspel finnes hvarken uppmuntran eller utmärkelse.