rv AR ARA PVE Rg RA
lös dumhet, och okunnighet om det stränga an-
svaret.
Sverige är för öfrigt, så vidt vi känna, det
enda civiliserade land, der muntliga yttranden,
af beskaffenhet som dessa, ännu i vår tid kun-
na leda till dödsstraff. Uti sjelfva Napoleons
Code penal ha vi icke kunnat igenfinna nå-
gon annan bestämmelse - angående lasteligt tal
emot Regenten, än för så kallade calomnies i
allmänhet, hvilka efter olika qvalifikationer
straffas med fängelse på olika år. I Preussen
straffas samma brott med 2 till 4 års tukthus-
arbete, och enligt de Engelska lagarna göres
en betydlig skillnad i straffet emellan skriftliga
smädelser emot Regenten, hvilka vid skeende
åtal rubriceras såsom : högförräderi (high-trea-
son), och ett muntligt missfirmande, som i den
Engelska stylus curige kallas high-misdeme-
anor.
Hvaraf kommer det då, att denna Drakoni-
ska lag ännu hos oss är gällande? Det torde
förtjena att återföra i minnet, hvad som i
delta afseende passerade för 10 år sedan, vid
1323 års Riksdag.
Kongl. Maj:t aflät då, under den 6 Mars, en
Nådig skrifvelse till Ständerna, hvari Kongl.
Maj:t, enär den, under Lagkomitcens utarbetning
varande, nya Kriminallagen ännu icke hunnit
tulländas, trodde sig böra i förväg, halla Ri-
kets Ständers uppmärksamhet på nödvändigke-
ten, att vid, sådana brotts bestraffning, som i
5 Kap. 1 . Missgerningsbalken finnas upptagna,
följa mildare åsigter, än de förre Lagstif-
larne.
Den Nåd. Srifvelsen innelåller vidare, att
Kongl. Maj:t, ledd af sitt hjertas ingifvelse,
och af ett rättvist förtroende till folkets till-
gifvenhet och kärlek, för att sätta nyssnämnde
laerum i öfverensstämmelse med grunderna
för en mildare lagstiftning , uppmanade Stän-
?derna att inkomma med ett förslag till eh
förändring af 5 Kap. 1 5. Missgerningsbalken,
hvarigenom, jemte vissa straffvingsgraders upp-
rällande, det nu stadgade dödsstraffet måtte
alldeles upphäfvas.
Denna Nåd. Skrifvelse remitterades till Lag-
Utskottet, som likväl afstyrkte dödsstraffets
uapphäfvande, efter en uppställd jemförelse mel-
lan 3 Kap. r 9. Missgerningsbalken och åtskil-
lige andra lagrum; ehuru Utskottet uti ingres-
sen ull sitt beslut förklarade, att deita slags
brott (crimen lese) kan äga så olika gradation,
alt, i många fall, dödsstraffet vore i strid med
den i öfrigt gällande lagstiftningen; hvaremot
dess upphäfvande för de svåraste fall, eller så-
dana förolämpanden, hvilka under hot och bit-
terhet yliras inför sjelfva Majestätet, eller di-
rekt angå detsamma (ett nog otydligt uttryck),
icke öfverenusstämde med andra bestraffningar i
lagen. Betänkandet blef äfven bifallet af Riks-
Stinden, sedan det hos Adeln väckt en vidlyf-
tix och nivessant diskussion, som igenfinnes i
4 bandet af Protokollerne, för den 23 Maj, der
det upplager 27 sidor. Märkligt är, att under
I L . i .
denna diskussion det hufvudsakligen var Grefve
von Scluwerin och Friherre Anckarsvärd, som
yltrade sig emo den Kongl. Skrifvelsen, hvar-
mot Esellenserne Löwenhielm och Mörner
Vilrvade sis för densamma. .
— — . — —-- ——
— — —— —C —vm—
EE