fylla alla dessa fordringar. TLTyckligast och djupast sy utes oss Hr Habicht hafva uppfattat de ömare situationerna, för hvilka hans röst äfven var serdeles passande. Hr Habichts röst är en ren och angenäm kammarröst, i hvilken man alls icke hör den hvasshet, som stundom förmärkes i hans organ då han talar. Hans stämma ligger emellan alt och tenor, kanske närmare den förra. Hans bröstton är något svag, så att den t. föga hördes i trion med Clara och Kommendanten. Kanske kom detta äfven af någon rädsla och ovana vid rummets fordringar. Falsetten var starkare samt derjemte ganska mjuk och behaglig. I Exsecutionen hörde man den öfvade sångaren. Bäst lyckades han uti solostyckena, serdeles den första arian, vid hvars slut han äfven blef, som man säger, betäckt af applådissementer. I allmänhet anse vi Hr Habichts engagement under närvarande förhållanden vara en ganska lycklig acqvisition för teatern, i synnerhet, som, efter hvad vi hört, hans talang skall fördelaktigt utmärka sig äfven i komiska roller af helt olika slag med den han nu utförde. Mamsell Widerberg, som spelte Claras roll, bade en utomordeniligt lycklig dag för sin röst, och teaterpubliken hade således allt skäl att vara belåten med sin afton.