I 1-2 limma, hvarefter, sedan Benoit afträdt förhöret börjades med Bergeron. —Frågornt gingo hufvudsakligen utpå att få upplyst, hva han befunnit sig d. 19 November, hvilka stållen han besökt, och hvilka personer han vari tillsammans med? Enligt den anklagades uppgilter, hade han alldeles icke varit bland dem, som åskådat Kungens tåg till Kamrarues öppnande, ännu mindre befunnit sig på Pont Royal, då skottet lossades , utan vid den tid detta skedde varit i ett lässällskap. Ir Persil gjorde den anklagade uppmärksam på några motsägelser, som funnos i hans uppgifter, hvartill han svarade att sådant icke vore besynnerligt. Om man ville fråga Hr Persil hvad han gjort d. 15 November, så skulle hans svar sannolikt ej bli serdeles noggranna. För Bergeron hade d. 19 Nov. ieke varit vigtigare än någon annan dag, och han hade derföre icke fästat i minnet alla små omständigheter, som då kunnat förefalla. Deraf vore lätt att förklara, att de uppgifter han i början gjort, kunde 1 en eller annan mindre detalj afvika från de senare. För öfrigt hade en af de anklagade i denna saå, Girou, i sma yttranden röjt vida betydligare motsägelser än Bergeron, och han hade likväl blifvit försatt i frihet. — Nu börjades förhöret med Benoit. Han tillstod att han befunnit sigz på Pont Royal, då pistolskotltet lossades, men att han icke vidare tagit någon nolis derom. Generalprokuratorn lade stor vigt på den omständigheten att Benoit, som d. 19 om morgonen kommit till Paris från landet, några dagar förut, eller d. 135, äfven varit i staden. Benoit sökte förklara sina resor på det sätt, att han d. 15 begifvit sig till Paris för att undergå en medicinsk examen, men att han hemmai icke sagt något om detta sitt förehafvande, på det att, i fall examen misslyckades, .man icke skulle få veta derom. Men sedan han d. 15 genomgått den, hade han återvändt hem, och berättat att han skulle resa till Paris, för att låta examinera sig; och detta var anledningen till hans senaste resa. — Nu framkallades vittnena. General Pajol hade befunnit sig till venster om Kungen, då han såg en pistol ailossas mellan tvenne soldater, som stodo på post. Personen som sköt var omgifven af en mängd folk, och generalen hade icke sett honom tydligt nog att kunna igenkänna honom. Kunallen af skottet var temmeligen stark, men generalen hade icke hört kulan hvina. General Bernard, som äfven varit i Kungens svit, hade väl hört skottet och sctt röken, men trängseln och oredan hade hindrat! honom att urskilja hvem det var som sköt. Hr Delessert, som likaledes åtföljt Kungen, ansåg säkert att skottet var rigtadt mot IH. M. Han ville finna någon likhet mellan Benoit och den person, man på stället visat honom såsom den brottslige, men hvilken lyckats att undkomma; dock tilltrodde han sig icke att häröfver yttra sig med någon bestämdhet. Emellan den drägt, som bars af den person, som sköt, och den Behoit bade på sig den 19 November, hvilken drägt förevistes Hr Delessert, fann ban ingen öfverensstämmelse. — Öfverste Rafe yttrade, på tillfrågan huru han kunde veta att det var Kungen man rigtade skottet