des Endrebysland, 47930 long, och 662307 latitud, och syntes i en sträcka af några hundrade Eog. mil. Bergskedjans sträckningar voro i ONO. I anseende till manskapets dåliga helsa, nödgades Kapt. Biscoe snart att återvända till en varmare latitud. Han öfvervintrade i van Diemens land, och förenade sig der åter med kuttern, sedan de förut blifvit åtskilda af storm. I Oktober 1831 besökte han Nya Zeland. I början af Febr. 1832 befann han sig i granskapet af ett ofantligt isberg, som just då ramlade i stycken under ett rysligt brakande. Den r5 i samma månad syntes land i sydvest på 679135 bredd och 69929 W. longitud. Detta befanns vara en Öö nära den stora kusten som hädanefter torde komma att kallas sydpolens kontinent. På denna ö, ungefär 3-4 mil från stranden, befanns ett stort spetsigt berg, och några mindre; omkring en tredjedel af det största var betäckt med en tunn snö och två tredjedelar med tjockare snö och is. Denna ö kallades Adelaideön ull H. M. Engelska Drottningens ära. Flere bergspetsar syntes inåt landet på långt afstånd, som man förmodade af omkring go Eng. mil. Den 21 Febr. 1832 landsteg Kapt. Biscoe i en rymlig vik på fasta landet, och tog besittning deraf i H. M. Kung William IV:s namn. Landets utseende var ytterst sorgligt, emedan der icke syntes spår till något lif hvarken utur djureller växtriket. För framtiden tros denna kontinent, om den verkligen visar sig vara det, komma att kallas Grahams land.