des Endrebysland, 47930 long, och 662307 la-
titud, och syntes i en sträcka af några hun-
drade Eog. mil. Bergskedjans sträckningar voro
i ONO.
I anseende till manskapets dåliga helsa, nöd-
gades Kapt. Biscoe snart att återvända till en
varmare latitud. Han öfvervintrade i van
Diemens land, och förenade sig der åter med
kuttern, sedan de förut blifvit åtskilda af storm.
I Oktober 1831 besökte han Nya Zeland. I
början af Febr. 1832 befann han sig i gran-
skapet af ett ofantligt isberg, som just då ram-
lade i stycken under ett rysligt brakande. Den
r5 i samma månad syntes land i sydvest på
679135 bredd och 69929 W. longitud. Detta
befanns vara en Öö nära den stora kusten
som hädanefter torde komma att kallas syd-
polens kontinent. På denna ö, ungefär 3-4
mil från stranden, befanns ett stort spet-
sigt berg, och några mindre; omkring en
tredjedel af det största var betäckt med en
tunn snö och två tredjedelar med tjockare snö
och is. Denna ö kallades Adelaideön ull H.
M. Engelska Drottningens ära. Flere bergspet-
sar syntes inåt landet på långt afstånd, som
man förmodade af omkring go Eng. mil. Den
21 Febr. 1832 landsteg Kapt. Biscoe i en rym-
lig vik på fasta landet, och tog besittning
deraf i H. M. Kung William IV:s namn.
Landets utseende var ytterst sorgligt, emedan
der icke syntes spår till något lif hvarken utur
djur- eller växtriket. För framtiden tros denna
kontinent, om den verkligen visar sig vara det,
komma att kallas Grahams land.