ora Mm : mo msi47. Ar MEDIET IEEE HYMS tycke följer den andra tält i spåren. Knoappt bade underrättelsen om Hrr Baudes och Dubois afsättning hunnit sprida sig kriog Frankrike, förrän man erfar att doktrivens gendarmer våldfört Lafayettes tröskel, Den bekante Lelewel, som jemte andra Polackar fått befallniog lemna Paris, vistades med serskild tillåtelse af Iorikesministern på Lafayettes landtgods, Lagrange, då ett detachement gendarmer, åtlöljdt af en underprefekt och en maire, inställer sig derstädes, sätter Hr Lelew:li en af Lafayeltes vagnar, och för honom till MeJun. Då Lafayette i Kammaren beklagade sig öfver detta våld af styrelsen, uppgaf ministern såsom skäl till sitt förfarande, alt Lelewel brutit mot förbudet att icke komma till Paris. Deiremot försäkrade Lafayette, sonen, att Lelewel aldrig varit ifrån Lagranvge. Hr Argout tillstod väl att han icke hade positiv visshet, alt Lelewel varit i Paris, men dock en moralisk, För öfrigt hade han icke befallt prefekten nyttja beväpnad styrka, och kunde icke förklara af hvad misstag sådant skett. General Lafayette fann tiden vara val vald för Lelewels boitförande; man ville utan tvifvel derigenom på ett artigt sätt helsa Grefve Pozzo di Borgo välkommen åter till Paris. Den 11 Mars börjades processen inför Assiserätten mot Bergeron och Benoit, som äro anklagade i pistolskottsaffären. Vittnena motsäga hvarandra, och hvar och en berättar saken på ett eget vis, Särdeles märkvärdigt förekommer gendarmeri-öfversten Rafds viltnesmål. Det var åt honom pistolen öfverlemnades af en stads-sergeant, och af bonom som ett protokoll uppsattes om våldsgerningen. Men han såg icke när skottet lossades, och på tillfrågan buru han då kunde veta, att man skjutit på Kungen? svarade han: det var ju ganska naturligt att förutsätta det; också visste ju hvar och en på förhand, då tåget satte sig i rörelse från Tuilerierne, att ett skott skulle lossas på Kungen Natiovalgardet fick samma dag, processen var före, befallning att på första viok hålla sig färdigt, Ö Om aftonen hölls ministerkouselj hos Konungen. Förhandlingarne inom kamrarve de sista dagarne och vid Assiserätten 1örande pistolskottet, utgjorde föremålet för vådplagningarne. Konungen skall vid detta tilllälte ha yitrat sig ungefär sålunda: Dessa betänkliga omständigheter och de tvistigheter, som vid! detta tilltälle yppats, väcka hos mig farhåga att icke för Frankrikes väl kunna göra allt, hvad jag ålagt mig som en belig pligt, och som nationens förtroende och Kamrarnes tillgifvenhet gifvit mig anledning hoppas a sätta i verket. Hvad lön har jag väl skördat? Partimännens vapen åro ständigt rigtade mot mig; tryckpressen och grafstickeln öfverhopa mig med smädelser; tygellösheten har nitt sin höjd! Hvad skall jag göra uuder sådana omständigheter? Skall jag radda Frank-. rike mot dess vilja? Skall jag fortsätta de oäsdiga ansträngningar, för hvilka Perier dukat under? En större utsträckning af friheten skulle sätta samhällsordningen ifara, och Europa har erkänt, att jag genom omständighe