ora Mm : mo msi47. Ar MEDIET IEEE HYMS
tycke följer den andra tält i spåren. Knoappt
bade underrättelsen om Hrr Baudes och Du-
bois afsättning hunnit sprida sig kriog Frank-
rike, förrän man erfar att doktrivens gendar-
mer våldfört Lafayettes tröskel, Den bekante
Lelewel, som jemte andra Polackar fått be-
fallniog lemna Paris, vistades med serskild
tillåtelse af Iorikesministern på Lafayettes
landtgods, Lagrange, då ett detachement gen-
darmer, åtlöljdt af en underprefekt och en mai-
re, inställer sig derstädes, sätter Hr Lelew:li en
af Lafayeltes vagnar, och för honom till Me-
Jun. Då Lafayette i Kammaren beklagade
sig öfver detta våld af styrelsen, uppgaf mini-
stern såsom skäl till sitt förfarande, alt Le-
lewel brutit mot förbudet att icke komma
till Paris. Deiremot försäkrade Lafayette, so-
nen, att Lelewel aldrig varit ifrån Lagranvge.
Hr Argout tillstod väl att han icke hade po-
sitiv visshet, alt Lelewel varit i Paris, men
dock en moralisk, För öfrigt hade han icke
befallt prefekten nyttja beväpnad styrka, och
kunde icke förklara af hvad misstag sådant
skett. General Lafayette fann tiden vara val
vald för Lelewels boitförande; man ville
utan tvifvel derigenom på ett artigt sätt helsa
Grefve Pozzo di Borgo välkommen åter till
Paris.
Den 11 Mars börjades processen inför Assise-
rätten mot Bergeron och Benoit, som äro an-
klagade i pistolskottsaffären. Vittnena motsäga
hvarandra, och hvar och en berättar saken
på ett eget vis, Särdeles märkvärdigt före-
kommer gendarmeri-öfversten Rafds viltnes-
mål. Det var åt honom pistolen öfverlemna-
des af en stads-sergeant, och af bonom som
ett protokoll uppsattes om våldsgerningen.
Men han såg icke när skottet lossades, och på
tillfrågan buru han då kunde veta, att man
skjutit på Kungen? svarade han: det var ju
ganska naturligt att förutsätta det; också viss-
te ju hvar och en på förhand, då tåget satte
sig i rörelse från Tuilerierne, att ett skott
skulle lossas på Kungen - Natiovalgardet
fick samma dag, processen var före, befallning
att på första viok hålla sig färdigt, Ö
Om aftonen hölls ministerkouselj hos Ko-
nungen. Förhandlingarne inom kamrarve de
sista dagarne och vid Assiserätten 1örande pi-
stolskottet, utgjorde föremålet för vådplagnin-
garne. Konungen skall vid detta tilllälte ha
yitrat sig ungefär sålunda: Dessa betänkliga
omständigheter och de tvistigheter, som vid!
detta tilltälle yppats, väcka hos mig farhåga
att icke för Frankrikes väl kunna göra allt,
hvad jag ålagt mig som en belig pligt, och
som nationens förtroende och Kamrarnes till-
gifvenhet gifvit mig anledning hoppas a
sätta i verket. Hvad lön har jag väl skör-
dat? Partimännens vapen åro ständigt rigta-
de mot mig; tryckpressen och grafstickeln öf-
verhopa mig med smädelser; tygellösheten har
nitt sin höjd! Hvad skall jag göra uuder så-
dana omständigheter? Skall jag radda Frank-.
rike mot dess vilja? Skall jag fortsätta de o-
äsdiga ansträngningar, för hvilka Perier du-
kat under? En större utsträckning af friheten
skulle sätta samhällsordningen ifara, och Eu-
ropa har erkänt, att jag genom omständighe-