TILL GFM?),
Jag fick ej här din maka bli;
Nu blir jag der din engel.
Så under det förflutna år
En helsning ock jag hörde, i
Då döden utur lifvets vår 4
En älskad flicka förde. ä
Bland allt det ljufva, hvilket mig
Af bimmelen blef gifvet,
Hon bar det ljufvaste hos sig,
Hon var mig allt i lifyct.
Du mins, jag sjöng i fordna dar
Om kärleken och friden:
Hvad, som då blott en aning var,-
Sen verkligt blef i tiden;
Hvar bild i diktens klara ström
Blef skövare förklarad;
Förklarad hvarje sällhets dröm,
Och hjertats sång besvarad.
Ett älskadt bjerta gaf ej blott
At sångarns ungdomsyra
De skönsta ämnen, som han fålt
Att gömma i sin lyra;
Men mången tanke ren och varm
Åt ynglingen det skänkte,
Och friden ur den huldas barm
Sig till hans egen sänkte.
Men döden kom: — så stel och kall
Blef banden som jag tryckte,
Och snart omkring min sällhet all
Sig grafvens portar lyckte.
Det mörknade på lifvets ström,
Och falsk blef verkligheten,
Ty sann är ingen annan dröm
An den om evigheten,
Nu vill jag drömma blott om den —
Den skall min dröm besanna,
Der vinkar mig den hulda än
Med friden på sin panna;
Der möter mig min flicka fri,
Som liljan från sin stängel:
Hon fick ej här min maka bli —
Nu är hon der min cengel.
Så voro hennes ord en gång
Till mig i lifvet redan;
Mitt hjerta i din sköna sång
Dem återfunnit sedun.
Mig tycktes, som dess ande lagt
De orden på Din tunga,
Som, det hon i sin kärlek sagt,
För mig Du ville sjunga,
4
Du tecknade så rent igen
Den huldas bild mig åter:
Mitt hjerta, hvilket sorgset än
Vid hennes minne gråter,
En tacksam helsning sänder Dig,
FT oo 8 oo 1 AE An