delg af deras egendom genom nedsättandet af
sedlarnas värde, utan förhållandet mellan
dessas och det klingande myntets belopp. fått
fortfara orubbadt, så har det händt, hvad som
enligt allt sundt förnuft måste hända, att Ban
ken äfven utan svårighet kunnat hålla sin Iue-
ka öppen för allmänheten: men så snart Stats-
makten röfvat bankosedelns innehafvare, så har
också silfret försvunnit ur rörelsen och Banko-
luckan måst igenslås. Är det då väl möjligt
att hvad som förnuftet bjuder. och erfarenhe-
ten af det förflutna hittils .bekräftat, icke äf-
ven hädanefter måste ega tillämplighet?
Ett annat inkast göres ännu ifrån den ser-
skilda erfarenheten af 1776 års realisation,
att jordbrukaren och den lånbehöfvande äf-
ven under de derpåföljande :åren befunno
sig i stor penningeförlägenhet. Detta är en
sanning. Men orsaken dertill låg icke irealisa-
tionen, utan i helt andra förhållanden. Den i
andra afseenden så fördelaktiga frakthandeln
under Amerikanska kriget, som ökade våra
skeppsrederier till ett dubbelt lästetal, drog i
hörjan de flesta kapitaler ifrån jordbruket. En
följd häraf blef att spanmålsproduktionen be-
tydligt minskades och införseln af denna vara
utifrån tilltog. Detta förhållande, som likväl
efter några år jemnade sig, hade sannolikt icke
inträffat, om den enskilda kreditrörelsen då va-
rit lika känd och utvidgad till sina verkningar
som den nu är eller åtminstone snart kan blif-
va, så framt den får röra sig på ett naturligt
sätt och staten icke antingen genom otjenliga
hinder eller en konstlad uppmuntran, deråt
gifver en falsk rigtning. Det gifves ingen: för-
nuftig förklaringsgruvd hvarföre näringsidkaren
skuile lida devaf, att kapitalisten får säkerhet
för sin egendom, hvilket nödvändigt måste öka,
icke minska förtroendet man och man emellan,
samt i följd deraf äfven wuuderlätta tillgången
till förlags erhållande för industrien.
Vi skola i en slutlig artikel bjuda till att
undersöka den tredje frågan, huruvida Banken
nu är i det tillstånd att utvexling utan våda
kan medgifvas.
mn