stått al paåri, så har den aldrig höjt sig deröfver, så länge icke nya sedelmassor blifvit utsläppta utan fond, eller sjelfva den metalliska fonden förminskad. Det är verkligen förvånande att finna, vid en jemförelse mellan Sveriges sedelstock och kursförhållanden på olika tider, huru strängt erfarenheten i detta afseende följer teorien. Sverige räknar egentligen trenne s. k, realisationsperioder under de, sista 100 åren. Efter 1720 ärs indragning af mynttecknen gick kursen ned till pari, och bibehöll sig med högst obetydliga omvexlingar sådan, ända till 1740talet, då den steg 10 procent, i följd af nägra okloka operationer af Ständerna, som minskade Bankens reella fond. Detta gjorde, att Banken år 1749 icke längre kunde invexla sina sedlar. Under denna tid utgjorde sedelstocken i medeltal omkring 31 millioner daler kopparmynt. Men på 1750-talet ökades den ouphörligt, för att bestrida Krigsomkostnaderna. År 1755 var den 30 millioner; 1756: 61 millioner; 1757: Sr millioner, 1760: 118 millioner och 1762: 149 millioner daler kiunt. Hela denna tillökning bestod endastitryckta papperslappar utan någon valuta. Under samma tid var kursen i ett ständigt stigande: 17535 stod den på 42 1-2; 1757 På 493; 1759 på 553; 1760 på 67; 1561 på 75 och 1762 högst, på 108. Det var vid denna period som Ständerna fattade det okloka beslutet att vilja våldsamt förbättra myntet, genom sedelstockens förminskning, hvarigenom sedlarna, i deras tanka, slutligen skulle återfå sitt fordna värde efter pari-kurs. Detta strypsystem verkade naturligtvis innan kort nöd hos jordbrukaren och de skuldsatte, som efter några år skolat återbetala dubbelt så mycket för sina lån, i silfver, ifall planen hade gått fram. Emedlertid nedgick kursen nu hvarje år några procent, så att den år 1770 befann sig på 62. Under dessa åren, från 1762 — 1769, minskades och indrogs sedelstocken successive ifrån 149 till 105 millioner daler kimt. Nöden blef dock härigenom så stor, osäkerheten så allmän och svårigheterna att få låna så tilltagande, att Ständerne är 1770 åter måste börja utsläppa sedlar i låneväg. Intill 1776, utgåfvos sedlar på ytterligare 45 millioner daler kimt. Kursen steg också i följd häraf till 72, 1776 års. realisation som gjordes till 72, återförde för en längre tid säkerhet i myntvärdet. Ifrån 1776 till 1788 förblef sedelstocken orubbad — och kursen likaså, med högst obetydliga variationer, oftast under pari. Men nu började Konung Gustaf III, som behöfde penningar till kriget, att utgifva Riksgöldssedlarna. Kursen steg under de påföljande åren omkring 8 åa 10 procent på bankosedlarna: på riksgäldssedlarna ända till 75 procent. 1800 bestämdes, som bekant, Riksgäldssedlarnas förhållande till Banko; men sedelstockeus totalbelopp hade likväl, under bibehållande af samma metalliska valuta, uppgått till 13 millioner i stället för 7, och det var således icke uuderligt att kursen icke mera ville gå ned till ( pari, utan stod 3 å 9 skillingar deröfver. Dettta förhållande ökades likväl icke förr än med