stått al paåri, så har den aldrig höjt sig der-
öfver, så länge icke nya sedelmassor blifvit
utsläppta utan fond, eller sjelfva den metalli-
ska fonden förminskad. Det är verkligen för-
vånande att finna, vid en jemförelse mellan
Sveriges sedelstock och kursförhållanden på
olika tider, huru strängt erfarenheten i detta
afseende följer teorien.
Sverige räknar egentligen trenne s. k, reali-
sationsperioder under de, sista 100 åren. Efter
1720 ärs indragning af mynttecknen gick kur-
sen ned till pari, och bibehöll sig med högst
obetydliga omvexlingar sådan, ända till 1740-
talet, då den steg 10 procent, i följd af nägra
okloka operationer af Ständerna, som minskade
Bankens reella fond. Detta gjorde, att Banken
år 1749 icke längre kunde invexla sina sedlar.
Under denna tid utgjorde sedelstocken i medel-
tal omkring 31 millioner daler kopparmynt.
Men på 1750-talet ökades den ouphörligt, för
att bestrida Krigsomkostnaderna. År 1755 var
den 30 millioner; 1756: 61 millioner; 1757:
Sr millioner, 1760: 118 millioner och 1762:
149 millioner daler kiunt. Hela denna tillök-
ning bestod endastitryckta papperslappar utan
någon valuta. Under samma tid var kursen i
ett ständigt stigande: 17535 stod den på 42 1-2;
1757 På 493; 1759 på 553; 1760 på 67; 1561
på 75 och 1762 högst, på 108.
Det var vid denna period som Ständerna
fattade det okloka beslutet att vilja våldsamt
förbättra myntet, genom sedelstockens för-
minskning, hvarigenom sedlarna, i deras tanka,
slutligen skulle återfå sitt fordna värde efter
pari-kurs. Detta strypsystem verkade natur-
ligtvis innan kort nöd hos jordbrukaren och
de skuldsatte, som efter några år skolat
återbetala dubbelt så mycket för sina lån, i silfver,
ifall planen hade gått fram. Emedlertid ned-
gick kursen nu hvarje år några procent, så att
den år 1770 befann sig på 62. Under dessa
åren, från 1762 — 1769, minskades och indrogs
sedelstocken successive ifrån 149 till 105 mil-
lioner daler kimt. Nöden blef dock härigenom
så stor, osäkerheten så allmän och svårighe-
terna att få låna så tilltagande, att Ständerne
är 1770 åter måste börja utsläppa sedlar i lå-
neväg. Intill 1776, utgåfvos sedlar på ytterli-
gare 45 millioner daler kimt. Kursen steg
också i följd häraf till 72,
1776 års. realisation som gjordes till 72, åter-
förde för en längre tid säkerhet i myntvärdet.
Ifrån 1776 till 1788 förblef sedelstocken orub-
bad — och kursen likaså, med högst obetyd-
liga variationer, oftast under pari.
Men nu började Konung Gustaf III, som be-
höfde penningar till kriget, att utgifva Riks-
göldssedlarna. Kursen steg under de påföljan-
de åren omkring 8 åa 10 procent på bankosed-
larna: på riksgäldssedlarna ända till 75 pro-
cent.
1800 bestämdes, som bekant, Riksgäldssedlar-
nas förhållande till Banko; men sedelstockeus
totalbelopp hade likväl, under bibehållande af
samma metalliska valuta, uppgått till 13 mil-
lioner i stället för 7, och det var således icke
uuderligt att kursen icke mera ville gå ned till
( pari, utan stod 3 å 9 skillingar deröfver. Det-
tta förhållande ökades likväl icke förr än med