-La es terne så mycket som möjligt. Till alla de våldsamma steg, heter det, som ministrarne försökt och satt i verket, har närmaste impulsen kommit, icke från deras egen kraft, utan från någon yttre omständighet, som synts dem gynnande. Således var det mnationalgardets i Paris förträffliga förhållande under Junioroligheterne, com gaf ministeren mod att förklara hufvudstaden i belägringstillstånd; så gaf det famösa pistolskottet anledning att föreslå denna lag mot oroligheter, som nu går förgängelsen och glömskan till mötes i Pärskamarens arkiv; så var det intagandet af citadellet i Antwerpen, som frambragte beslutet att göra anspråk på den tredubbla budgeten af vanlig, utomordentlig och supplementar-kredit. Frågar man efter de motiver, som föranledt reaktionen af d. 6 Mars mot oafhängigheten inom Deputerade kammaren, forskar man efter de orsaker, som. kunnat ingifva ministrarne mod, att, efter en tillvaro af knappt 3 månader, våga detsamma, som Villele först försökte sedan han 5 år varit minister, och med understöd af sina 300 klienter, så kommer man till den slutsats, att impulsen kommit utifrån. Redan länge hyser ministeren den önskan, att äter sluta sig till den beliga alliansens tendens, och då vet den alltför väl, att de stora makternes bifall på förhand kan påräknas af hvarje regering i Frankrike, som låter sig angeläget vara att, så mycket som möjligt, hindra frihetens utveckling. Stark i väntan på det lofvade understödet utifrån, vågar ministeren förnyandet af samma förfarande, som bragte restaurationen på fall. Omständigheterne kunna väl synas gynnande; men en sådan politik kan lättare lyckas hos utlänningen än hos oss, som förjagat en dynasti från thronen, och kastat en revolution i Europas samhällstånd. Visom sedan 1789 hvart femtoude år måst börja en ny revolution, vi kunna icke rigta vår blick på det tillkommande, utan att vi måste befara, att nya inre skakningar förestå oss. Och likväl var det en så lätt och skön uppgift, att leda Frankrike framåt på den bana, som revolutionen jemnat; en hana, från hvilken man icke kan afvika, utan att på nytt sätta alla nationers säkerhet och framskridande på spel. Då fråga nyligen förevar i Deputerade Kammaren om anslag för remontering af kavalleri i Algier, frågade oppositionen ministrarne, hvad de ämnade företaga med denna besittning, om den vore alt betrakta såsom blott provisorisk, eller som en koloni? hvartill Krigsministern svarade, att regeringen lofvar, att bibehålla den, sävida icke politiska förhållanden föranleda till dess afträdande, för Frankrikes intresse, och ära. Lafitte ser sig nödsakad att sälja, icke blott sitt hötel, utan åfven sin landtgård. Det är Fransyska banken, som tvingar honom dertill, sedan man först vändt sig till Kungen, som gått 1 borgen för denna skuld. Men H. M. svarade: I veten ju att lagen stadgar, att man först då skall vända sig till borgensmannen, när man förgäfves sökt utbekomma sin fordran hos gäldenären. Marskalken Maison är nu på återvägen till Paris, Grefve Jaubert, som i Deputerade kammaren