Beständigt återkom han till samma ämne, al drig flyttade han sig ett steg ur stället, utan gick rundt omkring samma punkt, lik ett visst djur kring hoen (skratt); och allt detta endast för att väcka smädelser och hat emot hans (fr Methuens) samhällsklass (skratt och bör!). Han anhöll att få säga, det han och hans bekante voro lika uppriktigt den fattiges vänner, som den värde ledamoten sjelf gaf sig ut för. Om den värde ledamotens afsigt också ej vore alt stifta oenighet emellan den rike och fattige, skulle dock, om han fortfore på samma sätt, slutet bli, att hela England fölle i konvulsioner (hör, hör!). Hr OConnell uppsteg till Cobbetts försvar. De mot honom anförda beskyllningarne saknade så mycket mer grund, som hans anmärkvingar alltid hvilat på bevis, hvilka ännu ingen mäktat vederlägga. Han hade ur parlamentsakter visat, att den fattige var oändligt högre beskattad än den rike, och sjelfve den ädle Lorden, Skattkammarkansleren, bade ej kunnat undgå att medgifva systemets orättvisa. —— I afseende på ämnet för diskussionen, var Hr ÖQConnells tanka, att Huset borde uppträda till beskyddande af den fattiges barn emot vinniogslystnadens förtryck. Lord Althorp (Skattkammarkansleren) tog sig anledning, af hvad den förre talaren i förbigående yttrat om honom, att förklara, det hans medgifvande endast gällt några få enskilta taxor, men icke hela beskattningssystemet. Han visade vidare, att de föreslagna jemkningarne voro till en del overkställbara, men Huset kunde vara öfvertygadt om; att regeringen skulle göra allt för att borttaga den disproportion, hvilken i åtskilliga taxor ägde rum. Sedan åtskilliga talare yttrat sitt bifall till petitionen, slutades debatten, som nästan hel och hållen var en digression från den egentliga frågan, po a rg en TA rr rk a a rr RT Tr a VR en