tal; de måtte skratta så mycket de ville — han skulle ändå ej låta afskväcka sig att förkunna dem, det Irländska folket skulle kämpa mot despotism, tyranni, och egenmäktighet, fot för fot, steg för steg (Bifall af Irländska led.). Det finge nu en ny lexa för sitt förtroende till de försäkringar om broderlig ömhet, som Engelsmännen vid förra sessionen gifvit. Hädanefter kunde de ej mera sätta tro till några ord, huru honungssöte de än måtte vara. Huru ofta skulle Irländska nationen förödmjuka sig för den Engelsta — komma med hatten i hand lik tiggare — en. ställning ovärdigt ett sådant folk? — Hvad de mycket omskrikna oroligheterna betraffade, kunde han bevisa, om så fordrades, att de helt och hållet voro att tillskrifva styrelsen och dess tjenare. Han kunde anföra ett exempel, då en tjensteman på öppen gata antastat en person, som var skyldig en obetydlig rest af sina kronoutlagor, och slitit af honom rockfickan, hvari fanns 3 P. 18 sh.; likväl såldes fickan jemte åtföljande penningar för 10 pence. En annan gång hade hö, för 40 P:ds värde, gått under klubban för 3 sh. tionde afgift, och en häst, värd 9 Pd,, blifvit såld för 1 Pd. och genast skjuten till stek åt hundarne, (gapskratt från de mini-teriella bänkarne). De värde Gentlemännen torde väl tycka det låter roligt, men det var döden för dem hvilka drabbades af denna orättvisa (hör, hör, hör!l) — Siutligen bad han de värde ledamöterna besinna, att Englands egen frihet var i fara. De borde erinra sig, att hvarje Upprorsakt, hvarje suspension af Habeas Corpus-akteo, som i England inträffat, alltid några år förut haft till förelöpare dylika åtgärder i Irland. Major Beauclerk förklarade sig emot förslaget , som han trodde ej skulle leda till det åsyftade ändamålet, utan endast bringa olycka öfver landet och öfv er ministerens egna hufvuden. Det skulle likväl sannolikt komma att gå igenom i Underhuset, genom en väl dresserad majoritets 1tjenstaktiga medverkan. (höga rop af: nej, nej!) Men hvilka vore de, som understödde det? Just desamme, som hade utmärkt sig för silt hat till friheten (bifallstecken och starka rop af: oh, oh!) — denna faktior som så länge och ihärdigt satt sig emot folkets rättigheter (bifall). Ingen hederlig man kunde utan känsla af hat och afsky höra talas om en sådan bill. Lyckades det ministrarne att drifva den igenom, så ville han nu en gång för alla förklara, att han ej utom Huset ärnade lyda den (bifall och skratt) Lord Ebrington bad om förklaring af ordet väl dresserad majoritet, hvarpå Major Beauclerk gaf till svar, att han ej dermed haft för afsigt såra någon, utan endast velat beteckna de värde Ledamöternes rangering, på bänkarne, bakom hvarandra. — Lord Ebrington höll derefter en kort föreläsning öfver den skyldiga aktningen för andras öfvertygelse, och utgjöt sig i ett varmt loftal öfver samma majoritets frisinnande tänkesätt, och förra bemödaoden för Irlands väl i emanicipations fråLJ