tal; de måtte skratta så mycket de ville —
han skulle ändå ej låta afskväcka sig att för-
kunna dem, det Irländska folket skulle käm-
pa mot despotism, tyranni, och egenmäktig-
het, fot för fot, steg för steg (Bifall af Ir-
ländska led.). Det finge nu en ny lexa för
sitt förtroende till de försäkringar om broder-
lig ömhet, som Engelsmännen vid förra ses-
sionen gifvit. Hädanefter kunde de ej mera
sätta tro till några ord, huru honungssöte de
än måtte vara. Huru ofta skulle Irländ-
ska nationen förödmjuka sig för den Engelsta
— komma med hatten i hand lik tiggare —
en. ställning ovärdigt ett sådant folk? — Hvad
de mycket omskrikna oroligheterna betraffade,
kunde han bevisa, om så fordrades, att de
helt och hållet voro att tillskrifva styrelsen
och dess tjenare. Han kunde anföra ett ex-
empel, då en tjensteman på öppen gata an-
tastat en person, som var skyldig en obetyd-
lig rest af sina kronoutlagor, och slitit af
honom rockfickan, hvari fanns 3 P. 18 sh.;
likväl såldes fickan jemte åtföljande penningar
för 10 pence. En annan gång hade hö, för
40 P:ds värde, gått under klubban för 3 sh.
tionde afgift, och en häst, värd 9 Pd,, blif-
vit såld för 1 Pd. och genast skjuten till stek
åt hundarne, (gapskratt från de mini-teriella
bänkarne). De värde Gentlemännen torde väl
tycka det låter roligt, men det var döden för
dem hvilka drabbades af denna orättvisa (hör,
hör, hör!l) — Siutligen bad han de värde
ledamöterna besinna, att Englands egen frihet
var i fara. De borde erinra sig, att hvarje
Upprorsakt, hvarje suspension af Habeas Cor-
pus-akteo, som i England inträffat, alltid nå-
gra år förut haft till förelöpare dylika åtgär-
der i Irland.
Major Beauclerk förklarade sig emot för-
slaget , som han trodde ej skulle leda till det
åsyftade ändamålet, utan endast bringa o-
lycka öfver landet och öfv er ministerens
egna hufvuden. Det skulle likväl sanno-
likt komma att gå igenom i Underhuset,
genom en väl dresserad majoritets 1tjenstak-
tiga medverkan. (höga rop af: nej, nej!)
Men hvilka vore de, som understödde det?
Just desamme, som hade utmärkt sig för silt
hat till friheten (bifallstecken och starka rop
af: oh, oh!) — denna faktior som så länge
och ihärdigt satt sig emot folkets rättigheter
(bifall). Ingen hederlig man kunde utan käns-
la af hat och afsky höra talas om en sådan
bill. Lyckades det ministrarne att drifva den
igenom, så ville han nu en gång för alla för-
klara, att han ej utom Huset ärnade lyda den
(bifall och skratt)
Lord Ebrington bad om förklaring af ordet
väl dresserad majoritet, hvarpå Major Beau-
clerk gaf till svar, att han ej dermed haft för
afsigt såra någon, utan endast velat beteckna
de värde Ledamöternes rangering, på bänkar-
ne, bakom hvarandra. — Lord Ebrington
höll derefter en kort föreläsning öfver den
skyldiga aktningen för andras öfvertygelse, och
utgjöt sig i ett varmt loftal öfver samma ma-
joritets frisinnande tänkesätt, och förra bemö-
daoden för Irlands väl i emanicipations frå-
LJ