De sednaste utländska posternas föga vigtiga
innehåll lemnar oss ett tillfälle att något mnär-
mare följa de högst intressanta scener, som nu
dagligen föregå i det Engelska parlamentet.
Det Engelska Underhusets debatter utmärka
sig redan i allmänhet framför den Fransyska
Deputerade Kamarens i ett afseende: nemligen
genom det större lif eller rörlighet, om vi så
få uttrycka oss, i sjelfva Talarnes framställ-
ning, som uppstår deraf att föredragen på det
förra stället äro muntliga, då deremot de Fran-
syske Deputerade oftast uppträda i tribunen
med skrifna afhandlingar, som visserligen i öf-
rigt utmärka sig både genom skönhet i språk
och en strängt logisk tankegång. Härtill kom-
mer nu att man af det nuvarande parlamentet
väntar alla dessa omskapningar uti Stor-Britan-
niens politiska och flera delar af dess sociala
förhållanden, hvartill den stora billen, som
fordrade så många ansträngningar och ett så
starkt uttalande af nationalviljan, endast var en
förelöpare; och dessa omständigheter torde va-
ra nog för att inse hvilka krafter nu på öm-
se sidor måste uppbjudas, hvilka meningsstri-
der framträda på skådebanan, hvilka kollisio-
ner mellan olika intressen uppkomma vid alla
dessa stora sakers afgörande. Men vi fortgå
till ämnet.
Vid de långvariga och varma öfverläggnin-
gar, som d, 27 och 28 Febr, föreföllo, rö-
rande Irländska upprorsbillen, voro gallerierna
alldeles fullpackade af åhörare, I Öfverhuset
hade den förut rönt det artigaste emottagande,
hvaremot den i Underhuset mötte ett så häf-
tigt motstånd, att det vill synas som ministö-
ren endast med yttersta ansträngning skulle
förmå genomdrifva den.
Diskussionen öppnades af Lord ÄÅlthorp, som
i ett långt och sakrikt tal sökte bevisa den
oundvikliga nödvändigheten af de mått och
steg, hvilka han nu såg sig nödsakad tillstyrka,
för oroligheternas dämpande i Irland. Oord-
ningen hade der stigit till den grad, att ingen
mer vore säker till lif eller egendom, hvarpå
han anförde en mängd exempel från nästan
alla trakter af landet. De flesta af de mord,
som deri omnämndes, hade blifvit begångne
emot allmänt aktade, fredlige medborgare,
och oftast i närvaro af mer än femtio vittnen.
Han visade ur officiella dokumenter, att anta-
let af brott emot allmänna säkerheten under
de sednare åren vunnit en i högsta grad ho-
tande tillväxt. Han ville blott anföra förhål-
landet i: provinsen Leinster: år 1825 hade de