De sednaste utländska posternas föga vigtiga innehåll lemnar oss ett tillfälle att något mnärmare följa de högst intressanta scener, som nu dagligen föregå i det Engelska parlamentet. Det Engelska Underhusets debatter utmärka sig redan i allmänhet framför den Fransyska Deputerade Kamarens i ett afseende: nemligen genom det större lif eller rörlighet, om vi så få uttrycka oss, i sjelfva Talarnes framställning, som uppstår deraf att föredragen på det förra stället äro muntliga, då deremot de Fransyske Deputerade oftast uppträda i tribunen med skrifna afhandlingar, som visserligen i öfrigt utmärka sig både genom skönhet i språk och en strängt logisk tankegång. Härtill kommer nu att man af det nuvarande parlamentet väntar alla dessa omskapningar uti Stor-Britanniens politiska och flera delar af dess sociala förhållanden, hvartill den stora billen, som fordrade så många ansträngningar och ett så starkt uttalande af nationalviljan, endast var en förelöpare; och dessa omständigheter torde vara nog för att inse hvilka krafter nu på ömse sidor måste uppbjudas, hvilka meningsstrider framträda på skådebanan, hvilka kollisioner mellan olika intressen uppkomma vid alla dessa stora sakers afgörande. Men vi fortgå till ämnet. Vid de långvariga och varma öfverläggningar, som d, 27 och 28 Febr, föreföllo, rörande Irländska upprorsbillen, voro gallerierna alldeles fullpackade af åhörare, I Öfverhuset hade den förut rönt det artigaste emottagande, hvaremot den i Underhuset mötte ett så häftigt motstånd, att det vill synas som ministören endast med yttersta ansträngning skulle förmå genomdrifva den. Diskussionen öppnades af Lord ÄÅlthorp, som i ett långt och sakrikt tal sökte bevisa den oundvikliga nödvändigheten af de mått och steg, hvilka han nu såg sig nödsakad tillstyrka, för oroligheternas dämpande i Irland. Oordningen hade der stigit till den grad, att ingen mer vore säker till lif eller egendom, hvarpå han anförde en mängd exempel från nästan alla trakter af landet. De flesta af de mord, som deri omnämndes, hade blifvit begångne emot allmänt aktade, fredlige medborgare, och oftast i närvaro af mer än femtio vittnen. Han visade ur officiella dokumenter, att antalet af brott emot allmänna säkerheten under de sednare åren vunnit en i högsta grad hotande tillväxt. Han ville blott anföra förhållandet i: provinsen Leinster: år 1825 hade de