detta Reglemente gällande blott för fartygens under-
sökning vid ankomsten till Karantäns-inrättningen,
icke för första undersökningen å destinationsorten,
kunde och borde ej vinna tillämpving vid ifrågava-
rande tillfälle, der det endast gällde att enligt 5 S,
af Kongl. Maj:ts Nädiga Kungörelse, om hvad tills
vidare iakttagas bör emot Cholerasjukdomens infö-
rande i Riket af den 17 Mars 1832 3 destinationsor-
ten undersöka ett anländt fartygs Siundhetstillstånd,
för att utröna, Om fri kommunikation med land kunde
medgifvas eller förvisning till Karantänsplatsen
borde ske, en undersökning, som hade tillhört Ka-
rantäns-Befälbafvaren i Staden att besörja, om den
cj varit på mig öfverflyttad, och som i förra fallet
visserligen ej hade blifvit verkställd annorlunda än
såsom den nu af mig verkställdes. Höglofl. Kongl.
KrigseHof Rätten värdes således rättvist finna, att
när man riktigt distingverar beskaffenheten af under-
sökningsförrätttningen, jag dervid ingalunda försum-
mat någon lagligen föreskrifven om affordrandet af
skriftliga svar å mine frågor, hvarmed för öfrigt
intet ändamål hade vunnits, sedan det numera är
lagligen utredt, erkändt och bevist, att frågor och
svar varit fullkomligt sådane som jag antecknat och
uppgifvit, När man härtill lägger den fullkomliga
öfvertlygelse jag borde äga, att svaren, ehvad de skrift-
eller mundtceligen affordrades, uti ifrågavarande fall
alltid borde blifva likstämmige, och jag dessutom
kände att vid Karanptäns-undersökningar å utrikes or-
ter, hvarest man säkerligen, hvad Karantäns-författ-
nipgars handhafvande angår, är lika så nogräknad
som här, Orlogsmän aldrig atfordras skriftliga svar,
ptan man der anser Chefens ord för tillfyllest gö-
rande, torde Höglofi. Kongl. Krigs-Hof-Rältrn af
allt detta rättvisligen finna de fullgiltiga skäl, som
föranläto mig att ej affordra Chefen å Fregatten af
Chapman skriftliga svar på mina frågor. Deremot
kan och bör jag icke frångå, att jag, enligt åberopade
16 punkten af min instruktion, bordt vid undersök-
ningstillfället vara åtföljd af Karantäns-Läkaren, som
gemensamt med mig bordt meddela praktika; men
utom det att stadgandet -bärom i instruktionen icke
torde stå 1 öfverensstämmelse kvarken med ofvanåbe-
ropade 12 S. af 1806 års Karantänsförordning, eller
någon annan härom ntgifyen allmän och bestämd
föreskrift, hvarföre det ock sällan lärer efterlef-
vas i andra hamnar vid der skeende lika beskaf-
fade undersökningar, torde det äfven förtjena
afseende, att Läkarens medhafvande vid ifrågava-
rande tillfälle hade varit en helt och hållet tom
formalitet , enär det ändamål, som dermed troligen
åsyftas och som kan vara af någon vigt i anscende
till Coopvardie Fartyg, derå ingen Läkare finnes , att
nenvligenv bedömma hälsotillståndet om bord, dess:
förutan kunde med mera tillförlitlighet vinnas i anse-
ende till Fregt. af Chapman genom dess cgen Läkare,
om hvars tillvaro jag icke kunde vara okunnig, oeh
bvarföre Karantäns-Läkarens medtagande åsidosattes;
särdeles som flere andra ankomne fartyg påkallade
hans närvaro vid med dem förefallande undersöknin-
gar, hvilket vitsordas af bilagde utdrag af Karan-
täns-Jurnalen, som utvisar att den 5 Aug. ankommo
till Karantäns-platsen Drottningskär 8 Fartyg , den
6 Aug. 9 fartyg, hvarförutan sistnämnde dag prak-
tika meddelades 6 Fartyg, hvilka då utlegat den dem
ålagde Karantän. Om man förestöller sig att Ka-
rantäns-Läkaren verkligen varit mig följaktig , så
lärer det ändå vara påtagligt att resultatet blifvit
detsamma, att han lika med mig måst låta bero vid
Uppbörds-Läkarens i Fregatt-Chefens närvaro af-
gifnua upplysningar, och att, såsom Hr Aktor sjelf
medgifvit, skäl ändå hade saknats alt förlägga fre-
gatlen i Karantän, helst ingen anledning då var för
hand eller anmältes att misstänka, det någon Cholera-
artad sjukdom fanns om bord, utan det tvertom vits-
ordades, att den sjuklighet, som visat sig och som
då i det närmaste var bäfven, icke var smittosam ,
icke liknade Cholera och icke var annat än en följd
af årstider och väderleken. Det är också desto mera
påtagligt, att sjukdomen då ingalunda ntgjorde Cho-
lera, som den erhållne praktikan och den derpå följ-
de fria kommunikation med land , hvilken begagna-
des håde af Olficerare och gemenskap, ingalunda