2 Vv om Jr AQ NN tala med henne ensam. Hon tycktes önska detsamma, och gick efter en stund i trädgården, dit jag följde henne. Vi inträdde i en aflägsen allg, och Amalia vände sig till mig med de orden: Fritz! vi ha icke så länge känt hvarandra, men jag älskar dig innerligt, — det vet du! Snart skall den dag komma, då det pand, som förenar våra hjertan, skall ännu fastare tillknytas. Ännu är det tid att besinna sig — men då skall det vara för sent.; Hvad säger du Amalia? afbröt jag henne förundrad. Hvad har händt dig? Hör mig lugn, svarade hon. Vi ha ömsesidigt lofvat att för alltid tillhöra hvarandra; men jag skulle förr vilja afsäga mig dig än vara orsaken till din olycka . . . Låt mig tala till slut, Fritz! Jag vet att du älskar en annan . . . Jag förlorade nu tålamodet att höra henne längre. Amalia! utropade jag, dyra Amalia! Jag förstår dig icke. Hvilken har ingifvit dig en så svår misstanka mot mig? Huru? skulle jag älska en annan? . ...7 Denna förställning, sade Amalia med tårar, gör mig ännu mera sorg än din trolöshet, Tro inte att du kan bedraga mig längre; jag skall bevisa dig, att jag känner allt. Jag visste alt du hvarje morgon gick ensam till skogen och, jag var nyfiken att veta hvad som förde dig dit. I morse, före dagens inbrott, var jag i grannskapet af din boning, Efter solens uppgång såg jag, huru du gick till skogen, och af fruktan att någon skulle gifva akt på dig, uppmärksamt såg dig omkring åt alla sidor. Jag följde efter dig och dolde mig bakom ett träd. Ack, Fritz! Jag kunde tydligt märka, att du otåligt väntade någon; ditt ansigte förrådde . . . Jag darrade i alla lemmar af ångest och plågsam ovisshet. Slutligen såg du någon på afstånd, och din misslynthet förvandlade sig i glädje. ?Der är hon! utropade du högt, skyndade med snabba steg inåt skogen och försvann urv sigte. Ordet hon upptäckte för mig din hemlighet; Fritz! du bar bedragit mig! Dyra, älskade Amalia! sade jag och sjövk ned för hennes fötter. Nu är det ögonblick inne, då jag måste öppna mi:t hjerta för dig; men beskyll mig icke för trolöshet! Du skall erfara allt ... . Den, wed hvilken jag i dag hade en sammankomst , är icke något fruntimmer. Hvad säger du, Fritz! Är det möjligt? Ja visst, älskade Amalia! Hör mig med tålamod; redan långt för detta har jag velat meddela dig min hemlighet. — Vi satte oss på en gräsbänk och jag berättade Amalia mina öden från den tid då aporna hade bortröfvat mig och fört mig med sig till skogen, Jag bemödade mig att med de lifligaste färger teckna roin Tutus goda egenskaper, för att hos henne väcka deltagande och medlidande för det stackars djuret. Jag kunde icke afhålla mig från, tårar, då jag omtalade, hvad hon måst lida för sin tillgifvenhet för mig; slutligen berättade jag buru vi återfanno bvarandra efter en lång skiljsmässa, KE Fa fit om MM ooo oo a ooo 4 !