på hvars topp glänser en förgylld örn af trä med utbredda vingar. Drifne af en otålig längtån efter utmärkelse, täfla de muntra ynglingarne att visa åskådarve sin skicklighet att skjuta till måls på örnen, Snart flyger det ena stycket efter det andra från fogeln: hufvudet, vinggthe, fötterna och stjerten falla ned, och endåst den väl fastgjorda kroppen stadnar qvar på-staramen. Derefter företagas lekar af helti-annat, slag. Man måste klättra uppföre den Ytjocka och glatta stammen och från! dess topp Väs hämta qvarlefvorna af örnen. Detta fordr en ovanlig styrka och vighet, och lyckas sällan för någon, Segraren erhåller ur den vackraste flickans händer, under åskådarnes höga glädjerop, en blomsterkrans, och tillika med denna — en kyss. Den 20 Februari inföll. På morgonen föll det mig ingengång in att deltaga i den allmänna festen. Jag irrade efter min vana omkring i skogen och sökte bannlysa ur mitt hjerta det bekymmer, som tärde mig. Af en händelse kom jog i grannskapet af folkfesten. På afstånd hördes ett högljudt sorl och glada sånger från det muntra folket, och hos mig uppstod en önskan att blanda mig i den glada mängden. Länge kämpade denna önskan med min skygghet; men slutligen beslöt jag gå fram, och stadnade på några stegs afstånd från det lustiga sällskapet. Min ankomst tycktes sätta alla i förundran. Man hviskade hyarandra i örat, och jag ville redan vända tillbaka till skogen, då ett äldre fruntimmer kom emot mig. Är det Ni, Fritz? frågade hon och fattade min hand, och jag igenkände i henne en gammal vän till min mor, som ofta varit i vårt hus och kände mig som barn, Hågkomsten af min mor, som så hjertligt älskade oss alla, och känslan af min öfvergifna belägenhet och mitt ensamma lif försatte mig i en djup rörelse. Tårarne kommo mig i ögonen; jag kysste hennes hand och kunde icke motstå bjudningen att taga plats i den muntra kretsen af hennes familj Alla mottogo mig med ohycklad vänlighet; flickorna bådo vänligt den nya gästen vara välkommen. Bland dessa var fruns yngsta dotter, den retande Amalia. . . Ack, bäste vän, hvarföre hade det grymma ödet denna dag mot min vilja återfört mig bland menniskor, från hvilka alltid en dyster åning hållit mig aflägsnad! Hvarföre måste mina blickar, vid första åsynen af Amalia, oemoståndligt fästas vid henne? Hvarföre skulle hennes röst, och endast Aennes röst, i samma ögonblick ljudet deraf nådde mitt öra, genast antända mitt hjerta och uppfylla det med en outsäglig känsla af ljuft svårmod? i Jag nedsatteimig bredvid henne Min vän! Ni äger ett känslofullt hjerta; Ni har säkert redan älskat! — Bespara mig beskrifningen af det skygga och förlägna väsende, det ljufva hopp och den höga förtjusning, som ömsom uppfyllde min själ. Jagitalade föga med Amalia, men vi förstodo snart hvarandra, De vanliga lekarne 10g0 sin början. Alla församlade sig i en hbalfcirkel omkring den tin RPRACTA MAR ObAmnR FÖR LÄ bf CO. oo pa