djur kan stiga. Och för denna passion, som
ofta undertrycker slägtskapens och vänskapens
heliga känslor, ligger vanligen icke något så-
dant till grund, som gjorde van der Ks
tillgifvenhet för apan aktningsvärd,
Med otålighet afbidade jag slutet af berät-
telsen, Men Öfverstensi snnesstämning var den
öfriga delen af dagen så sorgsen, att jag icke
ville försöka skingra de mörka dystra mol-
pen från hans panna. Han tillbragte den föl-
jande natten ännu oroligare än den förra,
Jag gaf äfven nu noga akt på honom; han
föreföll mig lik en person, som framför sig
ser ett föremål, för hvilket han känrer fasa,
Han talade halfhögt; jag kunde icke urskilja
hans ord, men jag trodde mig flere gånger
böra honom nämna sin fostermors i skogen —
den stackars Tutus namn.
Följande dagen fortsatte van der K sin
berättelse på följande sätt:
Huru mycket jag än älskade den goda Tu-
tu, bhurp mycket tillgifvenheten hos denna
enda varelse på jorden, som deltog i mitt
väl och ve, än tröstade mig, så kunde dock
icke äfven de mest rörande yttringar af
detta djurs milda natur tillfredsställa mig.
Jag hade redan uppnvått den ålder, då yng-
lingens hjerta börjar slå i en annan takt; —
den ålder, då turturdufvans kuttrande och
näktergalens smältande toner upphöra att
längre vara ett dunkelt språk för oss — de
år af mitt lif hade inträdt, i hvilka källans
sorl, löfvens susning och blommornas aroma-
tiska ånga erhålla en hemlighetsfull betydel-
se och fylla ynglingens smäktande bröst med
ett nytt oförklarligt lif, förenadt med en ljuf
längtan. Äfven hos mig vaknade känslor, som
hittills varit mig obekanta, och mitt ensamt
klappande hjerta drog mig åter till menni-
skorna, hvilkas gemenskap jag förut sorgfäl-
ligt hade undvikit!...
På ön Borneo firar man årligen skördefe-
sten den 20 Februari, vid hvilken tid fruk-
terna mogna i större mängd än de öfriga må-
naderna af året. På denna dag församla
sig större delen af kustens innevånare på en
stor slätt, beväxt med skuggrika träd, Redan
vid dazens inbrytande roar sig ungdomen af
båda könen i den friska mniorgonluften med
åtskilliga lekar, eller svänger muntert om i
dans vid musikens glada ljud. De gamle sit-
ta i det gröna, betrakta sina barns glada le-
kar och påminna sig med nöje sin förflutna
ingdom. Så snart middagsstunden infaller,
delar hela samlingen sig i mindre sällskaper.
Rika och brokiga dukar utbredas på gräset,
ch de omsorgsfulla husmödrarna besälta dem
ned mat och förfriskningar, som de fört med
ig.
De unga karlarne besöka de kring fältet
trödda familjegrupperna, och mottagas öfver-
lt med otvungen gästfrihet. Från alla si-
lor höras glada sånger. Hela dagen är eg-
ad Åt nöjet, och man ser icke ett enda mu-
et ansigte. Den som har något bekymmer
vå hjertat, glömmer det antingen för dagen
ller stadnar hemma. När solen börjar sjun-
a i vester och aftonkyglan sprider sig i luf-
ee fe oo oo HA fc oo TT ICT AT in OA