djur kan stiga. Och för denna passion, som ofta undertrycker slägtskapens och vänskapens heliga känslor, ligger vanligen icke något sådant till grund, som gjorde van der Ks tillgifvenhet för apan aktningsvärd, Med otålighet afbidade jag slutet af berättelsen, Men Öfverstensi snnesstämning var den öfriga delen af dagen så sorgsen, att jag icke ville försöka skingra de mörka dystra molpen från hans panna. Han tillbragte den följande natten ännu oroligare än den förra, Jag gaf äfven nu noga akt på honom; han föreföll mig lik en person, som framför sig ser ett föremål, för hvilket han känrer fasa, Han talade halfhögt; jag kunde icke urskilja hans ord, men jag trodde mig flere gånger böra honom nämna sin fostermors i skogen — den stackars Tutus namn. Följande dagen fortsatte van der K sin berättelse på följande sätt: Huru mycket jag än älskade den goda Tutu, bhurp mycket tillgifvenheten hos denna enda varelse på jorden, som deltog i mitt väl och ve, än tröstade mig, så kunde dock icke äfven de mest rörande yttringar af detta djurs milda natur tillfredsställa mig. Jag hade redan uppnvått den ålder, då ynglingens hjerta börjar slå i en annan takt; — den ålder, då turturdufvans kuttrande och näktergalens smältande toner upphöra att längre vara ett dunkelt språk för oss — de år af mitt lif hade inträdt, i hvilka källans sorl, löfvens susning och blommornas aromatiska ånga erhålla en hemlighetsfull betydelse och fylla ynglingens smäktande bröst med ett nytt oförklarligt lif, förenadt med en ljuf längtan. Äfven hos mig vaknade känslor, som hittills varit mig obekanta, och mitt ensamt klappande hjerta drog mig åter till menniskorna, hvilkas gemenskap jag förut sorgfälligt hade undvikit!... På ön Borneo firar man årligen skördefesten den 20 Februari, vid hvilken tid frukterna mogna i större mängd än de öfriga månaderna af året. På denna dag församla sig större delen af kustens innevånare på en stor slätt, beväxt med skuggrika träd, Redan vid dazens inbrytande roar sig ungdomen af båda könen i den friska mniorgonluften med åtskilliga lekar, eller svänger muntert om i dans vid musikens glada ljud. De gamle sitta i det gröna, betrakta sina barns glada lekar och påminna sig med nöje sin förflutna ingdom. Så snart middagsstunden infaller, delar hela samlingen sig i mindre sällskaper. Rika och brokiga dukar utbredas på gräset, ch de omsorgsfulla husmödrarna besälta dem ned mat och förfriskningar, som de fört med ig. De unga karlarne besöka de kring fältet trödda familjegrupperna, och mottagas öfverlt med otvungen gästfrihet. Från alla silor höras glada sånger. Hela dagen är egad Åt nöjet, och man ser icke ett enda muet ansigte. Den som har något bekymmer vå hjertat, glömmer det antingen för dagen ller stadnar hemma. När solen börjar sjuna i vester och aftonkyglan sprider sig i lufee fe oo oo HA fc oo TT ICT AT in OA