elf författat både text och balletter. Hofkava-
ererne applådera , af respekt för den Kungliga
nviolabiliteten, och Ankarström af vänskap
ör Kungen 3 men den Parisiska publiken,
om icke hade samma skäl att förtjusas,
ef icke serdeles rörd häraf. Man ser den lands-
örvislte Gustaf Wasas dröm, Sveriges skydds-
ngel och en dans af grufarbetare nå ån DPalar-
ia. Lyckligtvis afbrytes denna imbroglio af
lustitie-Ministerns ankomst, som kommer alt
vegära Gustafs underskrift på en landförvis-
ningsdom emot en ryktbar Sibylla, Mamsell
Arvidson, hvars boning är en mötesplats för
alla nyhetslystne i staden. Gustaf är i begrepp
att samtycka härtill, men hans vackra page,
Osear (!) tar spåkäringen i försvar och sjunger
två kuppletter, hvaraf man finner att Flickor
som längta, Grefvinnor som trängta af hjerte-
qval besöka Sibyllan, som har ingålt pactum
med sjelfva Lucifer. Man finner lätt, att när
Gustaf får veta, att käringen är i förbund
med Hin håle, så kan han ej mera landförvisa
hevpne, utan beslutar i stället skämtande, ati
förklädd besöka henne. (Här bifogar Förfat-
taren en historisk not om Gustafs täta besök
hos Mamsell Arvidson.)
a AO
hn repetition af Gustaf sVasa, hvartill
I
)
Detta förslag emottages med acklamation.
De sammansvurne lvckönska sig i synnerhet
deråt, i hopp att det skall gifva dem ett ön-
skadt tillfälle att utföra silt blodiga företag.
Kungen sjelf ankommer först till profetissan,
som han finner sysselsatt med tillredelserna för
sina hexerier, omgifven af en hop unga sprät-
tar. Hon hbåller just på att kasta en kop kab-
balistiska grönsaker 1 en stor gryta, för att
koka dem till middagen, samt sedermera för-
sätta sig 1 rapport? med Lucifer.
Man bör märka, att det är så nära vår tid
som 1792, och midt på ljusa dagen, vid Skepps-
bron i Stockholm, som en trollpacka sätter sig
till en kabbalistisk punktering, och uti sin
sång manar den onde sjelf atti egen person komma
upp ifrån afgrunden. Också förblifva åhörar-
ne, oaktadt den granna musiken, aldeles orör-
lige.
Kungen låter nu spå sig af Mamsell Arvid-
son, som berättar honom att han skall bli
mördad af den, som först kommer att taga ho-
nom i handen. Han skämtar häröfver, upptäc-
ker sig och vill räcka handen åt de närvaran-
de, men de draga sig förskräckte tillbaka.
Men när bans tappre Ankarström, som vetat
intet af allt detta, anländer kort derefter, så
nottager denne utan tvekan Kungens hand-
tryckning; hvilket åstadkommer häpnad bå-
de hos Kungen och de andra.
De öfrige af ägsna sig nu; men Kungen stad-
nar qvar. Kort der cfter inkommer Amrlie,
som är ingen annan än Grefvinnan Arkar-
ström. Detta sköna fruntimmer har Författa-
ren låtit intagas af en hemlig kärlek till Kun-
gen 3 men hennes dygd strider mot denna bö-
jetise, och hon kommer af sådan anledning till
trollqvinnan, för att af henne erhålla någon
dev ck till fördrifvande af sin kärlek. Mamsell
Arvidson råder henne att påföljande midnatts-
tid göra en promenad utom staden till Skans-
backen , der hon skall finna en ört, som endast