tankar, och visste icke hvad som tilldrog sig
omkring mig Först en stund derefter erfor jag
det genom min fars berättelse. Med fasa betrak-
tade jag sängtäcket; — den stackars Tutus
afhuggna arm låg vid mina fötter . . , blodet
stelnade i mina ådror! Min far upptog med
sabelspetsen den blödande armen och kastade
den ut gevom det öppna fönstret.
Jag kan icke erinra mig hvad som vidare
hände; jag tror att jag föll i vanmakt.
Följande dagen sökte mina föräldrar på -
sätt skingra den sorg som nedtryckte mig
-— men jag förblef stum vid alla deras smeh-
ningar. I mitt hjerta bildade sig en bitter
känsla , som på visst sätt stötte mig ifrån dem.
Min kärlek för min far tycktes ha förlorat
i innerliglret. Jag kunde ej undgå ett i ha-
non se en förföljare af min goda Tutu, hvil-
ken jag vant mig att ära såsom min välgöra-
rinna. På aftonen gick jag ut på trappan;
— minnet af gårdagen beklämde mitt hjerta;
— jag ville ut i friska luften. På gräspla-
nen framför huset lekte vår gårdshund med
hågot, som jag icke kunde tydligt urskilja.
Jag vet icke sjelf huru jag kom på det in-
fallet ait ropa: apportel o och hunden, som
var van att lyda, frambar den rundtomkring
afgnagna armen af min olyckliga Tutu. Å-
nyo förskräckligt upprörd af denna rysliga
anolick, skyndade jag derifrån, lemnande mi-
na tårar fritt lo
Denna sorgliga händelse gjorde ett djupt
intryck på mig. Jag upp! hörde att vara barn
och barnsliga lekar nade från denna stund icke
mera behag för mig. Jag lärde flitigt; men när på
bvilostnuuder na mina syskon öfverlemnade sig åt
deras ålders glädtighet, salt j;g ensam och tank-
ful! , och alla mina föräldrars bemödanden att
förströ mig voro fruktlösa. Om mina olyck-
liga Tutu hade jag icke erfarit något, och
visste således icke, om hon hade öfver-
lefvat vår sista sammankomst eller dött af
följderna af det grymma såret. i
RI IRS RTR DRA PINT ESKO METTE TT TTT EE RE WARE RITTER
AR arna Arr ans strana on