tankar, och visste icke hvad som tilldrog sig omkring mig Först en stund derefter erfor jag det genom min fars berättelse. Med fasa betraktade jag sängtäcket; — den stackars Tutus afhuggna arm låg vid mina fötter . . , blodet stelnade i mina ådror! Min far upptog med sabelspetsen den blödande armen och kastade den ut gevom det öppna fönstret. Jag kan icke erinra mig hvad som vidare hände; jag tror att jag föll i vanmakt. Följande dagen sökte mina föräldrar på sätt skingra den sorg som nedtryckte mig -— men jag förblef stum vid alla deras smehningar. I mitt hjerta bildade sig en bitter känsla , som på visst sätt stötte mig ifrån dem. Min kärlek för min far tycktes ha förlorat i innerliglret. Jag kunde ej undgå ett i hanon se en förföljare af min goda Tutu, hvilken jag vant mig att ära såsom min välgörarinna. På aftonen gick jag ut på trappan; — minnet af gårdagen beklämde mitt hjerta; — jag ville ut i friska luften. På gräsplanen framför huset lekte vår gårdshund med hågot, som jag icke kunde tydligt urskilja. Jag vet icke sjelf huru jag kom på det infallet ait ropa: apportel o och hunden, som var van att lyda, frambar den rundtomkring afgnagna armen af min olyckliga Tutu. Ånyo förskräckligt upprörd af denna rysliga anolick, skyndade jag derifrån, lemnande mina tårar fritt lo Denna sorgliga händelse gjorde ett djupt intryck på mig. Jag upp! hörde att vara barn och barnsliga lekar nade från denna stund icke mera behag för mig. Jag lärde flitigt; men när på bvilostnuuder na mina syskon öfverlemnade sig åt deras ålders glädtighet, salt j;g ensam och tankful! , och alla mina föräldrars bemödanden att förströ mig voro fruktlösa. Om mina olyckliga Tutu hade jag icke erfarit något, och visste således icke, om hon hade öfverlefvat vår sista sammankomst eller dött af följderna af det grymma såret. i RI IRS RTR DRA PINT ESKO METTE TT TTT EE RE WARE RITTER AR arna Arr ans strana on