svårigheter, skydda den Ireduge och qväsa tratlystnaden. Kan man väl resonera mere abderitiskt! Behöfver då aldrig den fredlige anlita lagen? Har då käsanden alltid orätt, och skulle det ej kunna hända , att någon t. ex., som med orvätta tillskansat sig andras egendom, ville vara den der fredlige, som får lefva ostört i lugn, och som, omhvärfd af de svårigheter, eler återhåll, bvilka möta den lidande parten, derigenom i det längsta vill afhåila bonom? Och hvar stanna vi, om denna peincip blefve god: känd? Ärto svårigheterna eller wotståndet vyttiga, så måste deras förökande vara ännu nyttigare, och således alla möjliga binder och svårigheter böra uttänkas, för att möta der rättsökande. Detta är ren logik. Vi tro, att lagunes obestämdvet och öfverflödiga mångfald alstra processer mer än annat, och all dessas förminskning följaktligen beror mest a! en förbättrad lagstiftnin:, Kaohända ock det i andra länder nyttige befundne förlikvingsrätter skulle verksamt bidraga till ändamålet. På intetdera tänker vår Insändare. Han ha: intet emot att processerna frodas vid Underrätternå, ty i anseende till våra Underdomares felaktiga aflöningssätt hafva desse en gifvev vinst deraf; meni Öfver-rätterne, der Ledamöterne hafva bestämde löner, der skulle ökade mål blott öka arbetet, icke inkomsterna, och derföre är naturligt, att vår man vill aftskära eller försvåra vägen dit Vi ha icke påstått, att rättvisa vägras den oförtrutne, der ej lagen stänges honom — som, öfver stockar och stenar ändteligen förmått tränga och leta sis fram genom lagskipningsvåsendets labyrint till de bögre helgedomarna; men det vore bättre och naturligare, om hvar och en medborgare, som tror sig törfördelad, beqvämt och hastigt kunnde färdas dit. Rättvisans tempel, äfven af den yppersta ordningen, böra vara öppne och tillgavglige, icke barrickaderade af dessa Spavska ryttare, hvilka Ins., under namn af summa appellabiliss Lagmansrätter, lång mellantid af Domstols-sammanträden, anser, såsom återhållande kraft, så förträfflige. I Tyskland, deana de juridiska formaliteternas och lingvariga rättegångars förlofvade land, huru oförliknaeligt utdrages icke der den civila lagskipningen! Berodde det af Ins. införde han säkert hos oss dessa remisser till främtvande juridiska fakulteter, och all dessa Tyska förvisningar och återförv:sningar och andra legala åtgärder, hvarig.nom ett må! kan räcka i mansåldrar. Äfven hos o:s beböfves ej att vara mycket hemmastadd i Advokatarens chikaner, för att få en rättegång af en nog enkel och klar beskaffenhet uttänjd många år, och vi veta många exempel af rättskaffens män, hvilka, ehuru mel full kävsla af deras antingen Bärande eller svarande talans rättmätighet, hbellre genast göra någon uppoffring, än de uthärda det odrägliga af en mångårig process eller. blottställa sig för utgifter, hvilka på förband ej kunne beräknas. Deraf ordspråket, att en mager fö.lskving är bättre än en fet rättegång. — Och det är fortfarandet af så beskaffade återhåll, som en Svensk jurist il ; våra dagar icke blyges att yrka! Att på