svårigheter, skydda den Ireduge och qväsa
tratlystnaden. Kan man väl resonera mere
abderitiskt! Behöfver då aldrig den fredlige
anlita lagen? Har då käsanden alltid orätt, och
skulle det ej kunna hända , att någon t. ex., som
med orvätta tillskansat sig andras egendom, ville
vara den der fredlige, som får lefva ostört i lugn,
och som, omhvärfd af de svårigheter, eler åter-
håll, bvilka möta den lidande parten, derige-
nom i det längsta vill afhåila bonom? Och
hvar stanna vi, om denna peincip blefve god:
känd? Ärto svårigheterna eller wotståndet vyt-
tiga, så måste deras förökande vara ännu nyt-
tigare, och således alla möjliga binder och
svårigheter böra uttänkas, för att möta der
rättsökande. Detta är ren logik. Vi tro, att
lagunes obestämdvet och öfverflödiga mång-
fald alstra processer mer än annat, och all
dessas förminskning följaktligen beror mest a!
en förbättrad lagstiftnin:, Kaohända ock det
i andra länder nyttige befundne förlikvings-
rätter skulle verksamt bidraga till ändamålet.
På intetdera tänker vår Insändare. Han ha:
intet emot att processerna frodas vid Under-
rätternå, ty i anseende till våra Underdoma-
res felaktiga aflöningssätt hafva desse en gif-
vev vinst deraf; meni Öfver-rätterne, der Le-
damöterne hafva bestämde löner, der skulle
ökade mål blott öka arbetet, icke inkomsterna,
och derföre är naturligt, att vår man vill aft-
skära eller försvåra vägen dit Vi ha icke
påstått, att rättvisa vägras den oförtrutne, der
ej lagen stänges honom — som, öfver stockar
och stenar ändteligen förmått tränga och leta
sis fram genom lagskipningsvåsendets labyrint
till de bögre helgedomarna; men det vore
bättre och naturligare, om hvar och en med-
borgare, som tror sig törfördelad, beqvämt och
hastigt kunnde färdas dit. Rättvisans tempel,
äfven af den yppersta ordningen, böra vara
öppne och tillgavglige, icke barrickaderade af
dessa Spavska ryttare, hvilka Ins., under namn
af summa appellabiliss Lagmansrätter, lång
mellantid af Domstols-sammanträden, anser, så-
som återhållande kraft, så förträfflige.
I Tyskland, deana de juridiska formali-
teternas och lingvariga rättegångars för-
lofvade land, huru oförliknaeligt utdrages
icke der den civila lagskipningen! Berodde
det af Ins. införde han säkert hos oss dessa
remisser till främtvande juridiska fakulteter,
och all dessa Tyska förvisningar och åter-
förv:sningar och andra legala åtgärder, hvari-
g.nom ett må! kan räcka i mansåldrar. Äf-
ven hos o:s beböfves ej att vara mycket hem-
mastadd i Advokatarens chikaner, för att få
en rättegång af en nog enkel och klar be-
skaffenhet uttänjd många år, och vi veta
många exempel af rättskaffens män, hvilka,
ehuru mel full kävsla af deras antingen Bä-
rande eller svarande talans rättmätighet, hbell-
re genast göra någon uppoffring, än de ut-
härda det odrägliga af en mångårig process
eller. blottställa sig för utgifter, hvilka på
förband ej kunne beräknas. Deraf ordsprå-
ket, att en mager fö.lskving är bättre än en
fet rättegång. — Och det är fortfarandet af
så beskaffade återhåll, som en Svensk jurist il
; våra dagar icke blyges att yrka! Att på