derpå uti Folkets öfvertygelse: det föga trovärdiga i den förmodan, att jag för en be kännelse om stämplingar , emot mitt eget medvetande, skulle tillbyta mig en vanärande död: och slutligen — hvad jag med bristande hjerta nämner — det hopplösa lidande, hvaruti Utslagets verkställande skulle försänka min oskyldiga Famille, hvars enda stöd jag är, mätte, vid åtanken på dessa ömmande förhållanden, Eders Kongl. Maj:t Nådigt upptaga min bönfallan , att, af Gunst och Nåd, varda förskonad för det genom Kongl. HofRättens Utslag mig ådömda ansvar. Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet , framhärdar. Stormägtigste AllerNådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts Allerunderdånigste och tropligtigste, tjenare och undersåte Ernst von Vegesack. 3 Stockholm den 9 Mars 1833. 5 Lika lydande med den till Kongl. Maj:ts Justitte-Revisions Expedition den 12 Mars 1833 inkomna originale besvärsoch bönskrift , intygar. Ex officio L. F. Loven. —