o
j
d
)
j
terst vadlist brott ar så stor och Ogonskentig,
att densamma, uppvägande alla betänkligheter
mot en oförvunnen persons bestralfande, tillå-
ter Domaren, att, för det helas väl, uppoff-
ra en enskild, möjligen oskyldig, medborgare.
Endast i dylikt fall, och då den åtalade
brottsligheten är till sin verklighet så uppen-
barlig och till sin natur så upprörande, att dess
strafflöshet skulle i högsta grad väcka oro och
såra allmänna rättskänslan, lär en så våldsam
undantagslag kunna, med något sken af rätt,
tillämpas... I motsatt fall använd, väcker den
dystra farhågor för den personlig sa frihetens
ovisshet, och misstroende till en lagskipning,
hvilken, på blotta sannolikheten, kan föra hvil-
ken medborgare som helst i evigt fängelse.
Då man ölverväger detta, och tillika besin-
nar, att Domaren bör, i ovissa fall, bellre fria
än fälla: att Kongl. Hof-Rätten sjelf, i det öf-
verklagade Utslaget, antagit att de omständig-
heter, hvarigenom man ansett mig vara i det
närmaste förvunnen, blott synas undanröd-
ja tvifvelsmålen om motsatsen: att de såkal-
lade bindande liknelser det enda som i
denna del af målet förekommit — i allmänhet,
enligt 30 5. 17 Kap. Rättegångsbalken, och då
de icke understödjas af något enda vittne, blott
medföra verkan af halft skäl: och vidare, alt
brefvels innehåll — det må vara skrifvet af
hvem som helst — hvarken innehåller styr-
kande eller manande till någon Successions-
förändring, eller, såsom Kongl. Hof-Rätten an-
tagit, något yttrande att penningar för sådant
ändamål borde? uppolfras: att deremot den
åtalade slutperioden i brefvet blott utgör en
enkel berättelse om hvad som yttrats vid ett
tillfälligt samtal: och slutligen att ett delta-
gande i några stämplingar här i Sverige är
likaså vederlagdt af brefvets hela öfriga inne-
håll, som betviflad i allmänna opinionen; —
då man öfverväger allt detta, säger jag — tror
jag i djupaste underdånighet, att det skall in-
ses, dels att den bevisning, man emot mig åbe-
ropat, kan långt ifrån anses vara i det när-
maste bindande ; dels att ingen sådan mora-
lisk visshet om sjelfva den förmenta konspira-
tionen finnes, alt det allmännas lugn, eller den
allmänna rältkänslans röst kunna anses kräfva
ett användande af det i 1803 års Kongl. Bref,
för åtskilliga tvingande fall, tillåtna undantag
från de vanliga Lagarnes tillämpning; och dels
att, — om jag än åtoge mig att hafva skrifvit
det åberopade brefvet — kunde dock dess in-
nehåll ej lagligen leda till större ansvar, än
det som Kongl. Hof-Rätten, i den förstnämnde
delen af målet redan ålagt mig.
På dessa i min tanka rättsenliga, grun-
der, vågar, i djupaste underdåniyhet b Jag anhål-
la, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nåder un-
danrödja Högbemälde HofhRätts, härmedelst af mig
öfverklagade, beslut, äfven i den delen , som angår
förordnandet , att genom fängelse tvinga mig
till bek kännande af en brottslighet, för hvars
verklighet det finnes mera tvifvelsmål än san-
nolikhet.
Störmägtigste Aller-Nådizste Kovung!