o j d ) j terst vadlist brott ar så stor och Ogonskentig, att densamma, uppvägande alla betänkligheter mot en oförvunnen persons bestralfande, tillåter Domaren, att, för det helas väl, uppoffra en enskild, möjligen oskyldig, medborgare. Endast i dylikt fall, och då den åtalade brottsligheten är till sin verklighet så uppenbarlig och till sin natur så upprörande, att dess strafflöshet skulle i högsta grad väcka oro och såra allmänna rättskänslan, lär en så våldsam undantagslag kunna, med något sken af rätt, tillämpas... I motsatt fall använd, väcker den dystra farhågor för den personlig sa frihetens ovisshet, och misstroende till en lagskipning, hvilken, på blotta sannolikheten, kan föra hvilken medborgare som helst i evigt fängelse. Då man ölverväger detta, och tillika besinnar, att Domaren bör, i ovissa fall, bellre fria än fälla: att Kongl. Hof-Rätten sjelf, i det öfverklagade Utslaget, antagit att de omständigheter, hvarigenom man ansett mig vara i det närmaste förvunnen, blott synas undanrödja tvifvelsmålen om motsatsen: att de såkallade bindande liknelser det enda som i denna del af målet förekommit — i allmänhet, enligt 30 5. 17 Kap. Rättegångsbalken, och då de icke understödjas af något enda vittne, blott medföra verkan af halft skäl: och vidare, alt brefvels innehåll — det må vara skrifvet af hvem som helst — hvarken innehåller styrkande eller manande till någon Successionsförändring, eller, såsom Kongl. Hof-Rätten antagit, något yttrande att penningar för sådant ändamål borde? uppolfras: att deremot den åtalade slutperioden i brefvet blott utgör en enkel berättelse om hvad som yttrats vid ett tillfälligt samtal: och slutligen att ett deltagande i några stämplingar här i Sverige är likaså vederlagdt af brefvets hela öfriga innehåll, som betviflad i allmänna opinionen; — då man öfverväger allt detta, säger jag — tror jag i djupaste underdånighet, att det skall inses, dels att den bevisning, man emot mig åberopat, kan långt ifrån anses vara i det närmaste bindande ; dels att ingen sådan moralisk visshet om sjelfva den förmenta konspirationen finnes, alt det allmännas lugn, eller den allmänna rältkänslans röst kunna anses kräfva ett användande af det i 1803 års Kongl. Bref, för åtskilliga tvingande fall, tillåtna undantag från de vanliga Lagarnes tillämpning; och dels att, — om jag än åtoge mig att hafva skrifvit det åberopade brefvet — kunde dock dess innehåll ej lagligen leda till större ansvar, än det som Kongl. Hof-Rätten, i den förstnämnde delen af målet redan ålagt mig. På dessa i min tanka rättsenliga, grunder, vågar, i djupaste underdåniyhet b Jag anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nåder undanrödja Högbemälde HofhRätts, härmedelst af mig öfverklagade, beslut, äfven i den delen , som angår förordnandet , att genom fängelse tvinga mig till bek kännande af en brottslighet, för hvars verklighet det finnes mera tvifvelsmål än sannolikhet. Störmägtigste Aller-Nådizste Kovung!