terna Ior Hholaget voro storre at en itorsaljnint än af ett arrende; men ettanbud kunde ju möj ligen inkomma som vore så fördelaktigt , al bolaget kunde finna det verkligen böra antagas Man hade i allt fall icke frånsagt sig rättigheterna att afslå köpet, och Grefven ansåg följakteligen bolaget ingenting kunna riskera, senom ultryckande af sjelfva principen af försäljningen, Assessoren Lagerhjelm understödde det nyssnämnda tilläggets intagande i annonsen, såsom en sak hvilken icke kunde medföra någon skada, då man alltid hade full beslutande rätt åt sig bevarad, ehuru han ansåg fördelaktigare att verkstaden endast uppläts på korrtare tid, af det skäl att bolaget hade svårt att nu förutse, på hvad punkt man kunde stå efter tio års förlopp. Det vore en möjlighet att industrien i Sverige vid den tiden hade utvecklat sig så, att en verkstad kunde existera på förfärdfsandet af blott ängmachiner. Isådant fall vore det ock tänkbart, att bolaget kunde draga en större vinst af. dess drifvande för egen räkning, och derlöre fann Assessoren en utarrendering förmånfr Grosshandlaren FVinqvist utgick ifrån den erfarenheten att verkstadsinrältningen visat sig oföreulig med bolagets sauna bästa: man hade genom den kommit in på ett gebit, som vore främmande för bolagets egentliga bestämmelse, Göta kanal, som redan ledt till förluster och skulle komma att leda tll ännu större. Man behöfde blott besinna, alt, om man afräknade de af staten skänkta räntorna, så skulle aklierne nu stå på nollpunkten, ja, långt under denna punkt. Han trodde då att bolaget till-räckligt gäldat sin förbindelse mot det allmänna genom den halfva million verkstaden kostar. Han instämde derföre icke blott i förslaget alt utarrendera verkstaden, utan. ansåg äfven den princip böra ultalas, att verkstaden kunde säljas. Uti Friherre af Nordins och Grefve Crounbjelms förslag instämde vidare Hans Exellens Hr Grefve af Wetterstedt , Gen.-TullDirektören Grefve Posse och Hy Vice Presidenten af Billbergh. i Fortsättningen af diskussionen upptogs af de betänkligheter fr Kommerse-Rådet Santesson framställde emot den begärda propositionen, samt vederläggning deraf å de andre Talarnes sida. Hr Kommerse-Rådet fann att bolaget, vid frågan om detia besluts fattande, vore i samma ställning som en enskild, hvilken vill sälja eller utarrendera en dyr anläggning, som han just nyss fått färdig. Det är då i främsta rummet nödvändigt för honom att veta, hvad denna anläggning är värd. För detta ändamål måste han väl behålla den så länge, att han kan dömma om dess afkastning innan han beslutar att sälja den. Hr Kommerse-Rådet kunde, med tillämpning häraf på den förevarande frågan, icke finna någon fördel i att nu fatta ett beslut om verkstadens afyttrande, Om man väntade med detta beslut i2 år, så kunde ingen olägenhet uppkommas ty icke behöfdes det så lång tid till beslutets känoedarande Alt Alta alla sa ftrersnan nat IA