TALL AI LE egt CM VAT pet ovtl SUL SjvIk AIlaul
kunskap i sådana ämnen, och som dessuton
vore biträdd af utbildade Svenska elever.
Grefve Cronhjelm anmärkte, i anlednins
af de yttranden som fallit, om den i tidningar-
na förda strid angående verkstaden, att äfve
han hade blifvit anfallen, och bittert anfaller
1 tidningarna. Men han vore ledsen att detta
ämne blifvit vidrördt i de allmänna bladen, jus!
derföre, att då man ville föryttra verkstaden.
så borde man ej börja med att sätta ned dess
värde i allmänna opinionen, och detta hade va-
rit orsaken, hvarföre han för sin del funnit sig
icke höra ingå i något offentligt besvarande af
de emot honom gjorda attacker eller försvar
för sin motion.
En anmärkning framställdes härefter af Hr
Hof-Marskalken Wahrendorff, rörande några
olikheter i uppgifterna på kolåtgången vid
verkstaden, hvilket af verkstadens närvarande
disponent, bergmästaren Ongren, upplystes här-
röra deraf att åtgången på cit ställe beräkna-
des i råa och på det andra stället i svaflade
stenkol eller såkallade Conaks, att oaktadt verk-
staden haft goda kommissionärer för stenkolens
införskalfande från Ensland, så kunde mar
dock icke påräkna, att alla stenkol dugde att
deraf bränna coak4s, utan hände det till och
med att 3 a 4 tunnor kol erfordrades, innan
man kunde få en tunna coaks, af den beskaf-
fenhet som behöfdes för gjuteriet.
Först efter denna preluminär-debatt kom man
till hufvud-diskussionen, som öppnades af Pre-
sidenten Frih. af; Nordin: Han förklarade,
att han inom de Deputerade hade förenat siz
med pluraliteten i hufvudsaken; men han afvck
ifrån betönkandet i en omst ändighet. Friherren
ansåg nemligen att bestämmandet af är 1934
såsom den fermin, vid hvilken inkomna anbud
borde pröfvas, vore för korrt tilltagen, och ön-
skade att denna tid kunde utsträckas till ordi-
narie bolagsstämman år 1935. Verkstadens
skick hunne först inom den tiden blifva så till-
väckliot kändt af bolaget, att de med fullkom-
lig till förtitlighet kunde pröfva dess värde.
Des sutom hade Friherrn föreställt sig, alt vi
till den tiden böra hafva ett fast mynt, hvilket
utan tvifvel gåfve en säkrare anleduing. alt vän-
ka NnÄSONn konkurrens af utländska kapitaler. Han
ansäg emedlertid vigtist, att man nu uttalade
sin Opinion, huruvida verkstaden 1 en framtid
borde utarrenderas. Han föreslog derföre, att
Direktiouen måtte uppdragas, efter beslutets
kungörande, emottaga arrendeambud å verksta-
len ända till nästa ordinarie bolagsstämma år
15353; men alt om innan den. tiden något an-
bud skulle inkomma, som Direktionen funne för
bolaget fördelaktigt, den då ägde alt samman-
alla bolaget till en extraordinarie stämma, för
ut yttra sig deröfsver. Derigenom vore också
atan något serskilit beslut afsjordt, att verk-
staden skulle drifvas för bolagets räkning. till
nästa ordinarie stänyuna, hvilket då förstods af
sig sjelft.
Grefve Cronhjelm förklarade, att han hade
föga att tillägga till det förtjenstfulla betän--
kandet. Han instämde i dess princip, på det
sätt Frih. af Nordin föreslagit, hvarigenom
man, innan ant ond ens på öfvande, hade den för-
lelen att k se tvänne års bokslut för verk-
er
G
