på att Ni ger ert förtroende åt en man, som
vet att skatta det efter sitt fulla värde. Och
om jag i något afseende kan vara Er nyttig,
så skall jag anse såsom en stor lycka. ...
Jag är öfvertygad om edra upprigtiga tän-
kesätt emot mig, svarade Öfversten; men
ingen mensklig makt förmår hjelpa mig. —
Dock haf tålamod — Ni skall erfara allt!
Om jag icke bedrager mig, så måste vi här
byta om hästar, Min berättelse kommer kan-
ske att blifva lång, och på det vi icke må
störas, vill jag börja när vi åter fortsätta re-
san. (Slut n. : 8)