på att Ni ger ert förtroende åt en man, som vet att skatta det efter sitt fulla värde. Och om jag i något afseende kan vara Er nyttig, så skall jag anse såsom en stor lycka. ... Jag är öfvertygad om edra upprigtiga tänkesätt emot mig, svarade Öfversten; men ingen mensklig makt förmår hjelpa mig. — Dock haf tålamod — Ni skall erfara allt! Om jag icke bedrager mig, så måste vi här byta om hästar, Min berättelse kommer kanske att blifva lång, och på det vi icke må störas, vill jag börja när vi åter fortsätta resan. (Slut n. : 8)