derlåtenhet en dag kan ådraga oss ännu en fi-
ende, och en mäktig fiende??
Talaren uppehöll sig nu något vid de Belgi-
ska underhandlingarna, för att äfven från den
sidan visa, att 1815 års traktater blifvit om-
intetgjorda. Men nej, sade han, jag bedrar
mig; de äro bibehållna; de bibehållas i allt som
är emot O0ss.
Man har i går fästat er uppmärksamhet på
en allvarsam omständighet: min ädle vän, Ge-
neral Lafayette gjorde i går utrikes Ministern
en fråga, om icke Heliga Alliansen hade för-
bjudit oss, att åter uppföra murarne af fäst-
ningen Iiiningen; och Ministern kunde ej sva-
ra derpå. Hvad! Mina Herrar! vi våga således
icke alt inom våra egna gränsor företaga, hvad
vi äre skyldige vår heder och vårt försvar!
Denna förödmjukelse betydde dock föga, i jem-
förelse med alla öfriga, dem vi haft att uthär-
da, om Hiäningen icke vore en så vigtig posi-
tion. Jag talar här inärvaro af militärer som
kunna tillrättavisa mig om jag har orätt; men
5 5
jag ber er tro, att jag icke af lättsinnighet
framkommer med något faktum. Nå väl! Hä
ningen dominerar den enda stenbr ygga som vi
hafva öfver Rhenfloden; och en armt som kom-
mer ifrån Basel och passerar förbi denna stad,
kan utan hinder framrycka till Paris (Sensa-
tion).
De tre svagaste punkter na af våra gränser
äro Savoyen, Luxemburg och Basel. Vi ha
naft den försigtigheten att se dem till godo för
händelsen af krig; men vi hafva det besynner-
liga modet att tillåta, att man förbjuder oss be-
fästa Hiiningen. Se der Mina Hrr! till hvilken
grad af förnet dring vi hafva sjunkit (fäftiga
utbrott i centern! Till höger: Det är sannt)
Jag påstår ingalunda att vi hafva att frukta
ett mer eller mindre aflägset krig is; men en po-
litik, som endast sysselsätter sig med dagens
tilldragelser, som om morgonen Iyckönskar Sig,
att hafva Ööfvervunnit gårdagens hinder; som
alltid fruktar kriget och längtar efter freden;
och hvilken, för att erhålla denna, slafviskt
vädjar till regeringarnas rädda passioner; är
den väl öfverensstämmande med Frankrikes vär-
dighet ?
Mine Herrar! det är hög tid. Återtagom
den makt och den rang uti Europa som tillhör
oss. Jag säger derföre icke att vi böra kasta
oss in uti kriget; ett stort folk bör hvarken
frukta eller söka det, det bör blott rådfråga
sina intressen och sin ära. När vår regering
en gång intagit denna på en gång lugna och
stolta ställning; när den satt sig i den ställ-
ning att kunna möta kriget utan farhåga, så
skall den vara så mycket säkrare om freden.
(Bravorop).
Fortsättningen af diskussionen nödgas viupp-
skjuta till ett annat blad.