BoURBONERNE I PRAG.
I anledning af flere Franska oppositionstid-
ningars uppgifter rörande Carl den X:s och dess
familjs vistande i Prag, har Hr Montbel från
Wien skrifvit ett bref till Gazette de France,
hvaruti han förklarar för falska alla berättel-
ser, att den Kungliga familjen skulle vara illa
logerad i slottet Hradschin, att ben beklagade
sig öfver vistandet i Prag, och, i anseende till
okunnigheten i landets språk, nödgades lefva i
en dyster enslighet. Han försäkrar att de för-
näme i Böhmens hufyvudstad tala mycket väl
Fransyska, och uttrycka sig på detta språk li-
ka lätt och prydligt, som trots någon i Pari-
sersalongerna. Sedan Konungen blifvit återställd
från sin giktattack, mottager han dagligen per-
soner af stånd. Bland dessa skulle Hr Mont-
bel kunna uppgifva medlemmar af familjerna
Schwarzenberg, Lobkowitz, Windischgräz, Fär-
stenberg m. fl. Slottet Hradschin är ofantligt
stort och utgör nästan en stad för sig sjelf;
Konungens och hans familjs våningar äro rym-
liga, och anständigt möblerade. Då slottet un-
der Kejsar Josef II:s tid förvandlades till ka-
sern, förlorade det sitt rika ameublement, jem-
te flera föremål af historiskt värde. Men den
nu regerande Kejsaren har återgifvit det sam-
ma sin förra bestämmelse, och låtit möblera
det ånyo. Från Konungens rum har man ut-
sigt öfver kullar, betäckta med en rik och
kraftig vegetation, öfver Moldaus herrliga bas-
sin och leende stränder, öfver den praktfulla
bryggan med sina sexton hvalfbågar, öfver he-
la den gamla hufvudstaden, med sina många:
kupoler, torn, palatser och dyrbara öfverlef-
vor från förra lysande tider.
Det är omöjligt, yttrar Hr M. sig vidare,
att beskrifva mina känslor, då jag för några
månader sedan i Dauphins sällskap ankom till
denna berömda stad, för att se Carl X i en
annan boning än sina förfäders. På en dag,
som var dyster liksom vårt inre, foro vi hastigt
genom de långa, med gamla, vackra byggna-
der. besatta gatorna; ankommen till Moldau,
blef jag på det majestätiska tornet framför
bryggan varse ett vapen under Götiska sirater,
omgifvet af liljor. I Böhmen har således 1-
dens tand skonat det vackra emblemet af
så många lysande århundraden i vår historia,
medan i vårt fädernesland några pygmeer be-
möda sig, alt från våra minnesvårdar utplåna
ett tecken, som de likväl icke kunna utplåna,
hvarken uv Frankrikes minne eller Europas
annaler. Kejsaren har mottagit den Kungliga
familjen med en gästfrihet, som är värdig den-
samma, honom och Frankrike; han behandlar
Carl X som broder och konung; en stark he-
dersvakt tjenstgör i slottet, liksom bodde Kej-