re. Så beslöto de då att erkänna äfven denna
konstitutionella thron, såsom de redan förut er-
känt så mången annan — äfven Ferdinand den
sjundes, — måhända under samma tysta förbe-
håll, som förut vid deras erkännande, och
hvars betydelse vi redan sett i handling. Från
denna tid bildade sig hos oss tvenne partier,
af hvilka det ena till hvad pris som helst vil-
le se-sig befriadt från hvarje fruktan för krig,
utan att besinna, att blott cn smula guast-
fasthet, — som Hr Laborde så träffande ut-
tryckt sig — hade varit i stånd att bortjaga
alla dessa skräckbilder. Det andra deremot lät
hvarken förblända sig af fruktan för krig, el-
ler hopp om krig; det inskränkte sig till att
fordra ett fast uppställande af den grundsats,
att vi icke skulle tåla att man angrep princi-
pen af vår revolution, fölksuveräniteten, hvar-
ken hos oss, eller i de länder, der den brutit
sig en väg. Denna grundsats, uppställd och
vidmakthållen i afseende på Belgien, har va-
rit tillräcklig att skydda det mot hvarje anfall
från den absolutistiska sidan; J veten mine
Herrar, huru man likaledes framställde den i
afseende på Italien , men klenmodigt lät den
snart åter falla. Jkännen likaledes de olyckliga
följderne af denna svaghet. — Derefter upp-
ställde talaren den frågan: på hvad basis hvi-
lar den nuvarande diplomatien? och besvara-
de den så, att det väl var på fredstraktater-
ne af 1814 och 1815, huru stora luckor också
de äldre Bourbonernes utdrifvande och Orani-
ska husets afsättning från herraväldet öfver en
del af dess gebit, ock kunna hafva åstadkom-
mit. I förbigående frågade han Hr de Broglie,
om det var sannt, att en hemlig artikel i sista
Pariserfreden förbjöd Frankrike att återställa
fästningsverken vid Hiimningen, och om detta
vilkor ännu vore bindande? — Visserligen!
svarade Hr d2 Broglie. — Så har då heliga
alliansen, i vår oafhängighet, förbjudit oss att
uppresa murar på vår egen grund — fortfor
Lafayette. — Om för öfrigt min vän, Hr Sal-
verte, skildrat vår belägenhet i det fallet sorg-
lig, att vi befinna oss utan alla bundsförvand-
ter, så gläder det mig att kunna motsäga ho-
nom. Folket öfverallt i Europa är vår bunds-
förvandt, och till en sådan bundsförvandt
får och kan man hysa förtroende. — Sedan
öfvergick han till en granskning af alla de frå-
gor rörande utrikes politiken, som varit å ba-
ne sedan revolutionen, och slutade med en bön,
att man dock måtte lugna med den försäkran,
alt man ej upphört underhandla för att göra
ett slut på de grväsligheter, som föröfvas rot
de olyckliga Polackarne.
Hr de Broglie besteg derefter tribunen, sedan
han tryckt Lafayettes hand. Om jag, sade.
han, yttrat: mig: så rörande vår revolution,
som man i dag förebrått mig, så skulle Ka-
maren hafva gjort sig till medbrottsling i en
sådan ogerning, derigenom att den åbört mitt
al, utan att rycka mig ner från tribunen. Ja
nina Iirr, en minister, som yttrat sig så, hade
vå stället bort sättas under anklagelse. Men
ika långt från mig var en sådan tanka, som
tt sådant uttryck. Jag har inskränkt mig att
onstatera ett faktum, som är onckligt, eli
aktum, som vi berömma oss af, och detta fak-