re. Så beslöto de då att erkänna äfven denna konstitutionella thron, såsom de redan förut erkänt så mången annan — äfven Ferdinand den sjundes, — måhända under samma tysta förbehåll, som förut vid deras erkännande, och hvars betydelse vi redan sett i handling. Från denna tid bildade sig hos oss tvenne partier, af hvilka det ena till hvad pris som helst ville se-sig befriadt från hvarje fruktan för krig, utan att besinna, att blott cn smula guastfasthet, — som Hr Laborde så träffande uttryckt sig — hade varit i stånd att bortjaga alla dessa skräckbilder. Det andra deremot lät hvarken förblända sig af fruktan för krig, eller hopp om krig; det inskränkte sig till att fordra ett fast uppställande af den grundsats, att vi icke skulle tåla att man angrep principen af vår revolution, fölksuveräniteten, hvarken hos oss, eller i de länder, der den brutit sig en väg. Denna grundsats, uppställd och vidmakthållen i afseende på Belgien, har varit tillräcklig att skydda det mot hvarje anfall från den absolutistiska sidan; J veten mine Herrar, huru man likaledes framställde den i afseende på Italien , men klenmodigt lät den snart åter falla. Jkännen likaledes de olyckliga följderne af denna svaghet. — Derefter uppställde talaren den frågan: på hvad basis hvilar den nuvarande diplomatien? och besvarade den så, att det väl var på fredstraktaterne af 1814 och 1815, huru stora luckor också de äldre Bourbonernes utdrifvande och Oraniska husets afsättning från herraväldet öfver en del af dess gebit, ock kunna hafva åstadkommit. I förbigående frågade han Hr de Broglie, om det var sannt, att en hemlig artikel i sista Pariserfreden förbjöd Frankrike att återställa fästningsverken vid Hiimningen, och om detta vilkor ännu vore bindande? — Visserligen! svarade Hr d2 Broglie. — Så har då heliga alliansen, i vår oafhängighet, förbjudit oss att uppresa murar på vår egen grund — fortfor Lafayette. — Om för öfrigt min vän, Hr Salverte, skildrat vår belägenhet i det fallet sorglig, att vi befinna oss utan alla bundsförvandter, så gläder det mig att kunna motsäga honom. Folket öfverallt i Europa är vår bundsförvandt, och till en sådan bundsförvandt får och kan man hysa förtroende. — Sedan öfvergick han till en granskning af alla de frågor rörande utrikes politiken, som varit å bane sedan revolutionen, och slutade med en bön, att man dock måtte lugna med den försäkran, alt man ej upphört underhandla för att göra ett slut på de grväsligheter, som föröfvas rot de olyckliga Polackarne. Hr de Broglie besteg derefter tribunen, sedan han tryckt Lafayettes hand. Om jag, sade. han, yttrat: mig: så rörande vår revolution, som man i dag förebrått mig, så skulle Kamaren hafva gjort sig till medbrottsling i en sådan ogerning, derigenom att den åbört mitt al, utan att rycka mig ner från tribunen. Ja nina Iirr, en minister, som yttrat sig så, hade vå stället bort sättas under anklagelse. Men ika långt från mig var en sådan tanka, som tt sådant uttryck. Jag har inskränkt mig att onstatera ett faktum, som är onckligt, eli aktum, som vi berömma oss af, och detta fak