cralis commentartia, det ifrågavarande stället
öfversättes med: experinentum fallax.
Menu deraf blir ingen rigtig mening. Sna-
rare kan mening då erhållas genom Fickir
tolkning i Aphoriswmi Hippocratis, notis illu-
strati, neml. Expeirmentum periculosum
el. på Svenska: försök är farlist, neml. eme-
dan det gäller menni-kolif. Om nu Heriar
Homöopather icke vilja erkänna den gamla
och allmänna Foesianska tolkningen; så hop-
pas jag, att de åtminstone målte antaga den
Ficktska: samt önskar, att de ville lägga der
rigtigt på hjertat, såsom en varning, att icke
göra menniskolif till overksamhetens experi-
mentallelt. i
Ar Prosektorn säger vidare: att Universi-
Yieten äro fria Institutioner, der en hvar har
Vullfälle och rätt, ja till och med pligt att
framställa sina insigter och åsitgter, om han
har några. Atl en Akademisk Lärare har
tillfälle art för de Studerande framställa
de orimligaste. hugskott, är onekligt. Huru-
vida han har rätt? dertill, beror på lagar
och författningar. Och att någon inskränk-
ning i denna rätt verkligen torde hos oss fin-
nas, tyckas sjelfva Grundlagarne antyda, då
genom dem, för Läroverken deras förra rätt
blifvit bibehållen, att öfverse och gilla så-
dana Afhandlingar, som skola på deras Lä-
rosalar offentligen försvaras. Hvad den
med så mycket eftertryck omnämnda pligten
beträffar för en Lärare att framställa siva in-
sigter och äsigtery? så är den så mycket
ovilkorligare, som jag icke ens kan föreställa
mig någon möjlighet för Läraren att framstäl-
la något annat, än det h n amingen inhem-
tal af andra, ellev ock sjelf uttänkt. Jag ville,
för samhällets vä!, blott önska, att han alltid
lyckades att hemta sina Ynsigter? ur goda
källor; och att hans aåscgter icke vore
skefva.
Ar Prosektorn upplyser, såsom ett slags bevis
på friheten i den Akademiska undervisningen,
att en Professor i Berlin håller offentliga fi —
Preläsningar emot Homöopathien. Och det ar
just i den öfvertygelsen, att Sverige icke har råd
alt låta Professorer nöta deras och deias åhöra-
res tid med dylika föreläsningar , som jag ge-
nom min lilla framställning till Allmänheten
velat söka göra dem öfverflödiga.
Slutligen behagar Hr Prosektorn, lika som
de öfrige Herrar Homöopather, uppmana si-
na vedersakare att försöka homoöopathien
innan den förkastas. Detta låter visser-
ligen ganska bia: men vid aldrig så litet
eltersinvande möta dervid stora betänkligheter.
Att. säsom Hr Prosektorn föreslår, samman-
rifva ett gran svafvel med 60 gran mjölksoc-
her, och af denna blaudning laga en knifs-
udd om dagen; skulle icke lemna något re-
sultat. Ty omän verkning derat förnummes;
så stod man likväl på samma punkt, som för-
ut, i afseeende på uecillions- fördelningen. Om
man neml. vill antaga en knifsudd. till ett
gran; så kommer denna dosis att innehålla
zs gran svafvel. Och ifrån verkningar af 25
gran kan likaså fitet som ifrån en full dosis
eller 10 giav, slutas till verkningar ef ett