het, och hvarför de Jtätit berala sig );, och jag vet icke eller, att någon derpå blifvit bedragen. Insändaren citerar såsom exempel flere saker som skola bevisa ett motsatt förhållande, nemligen Ångpannan på Postverkets Ångfartyg , Angfartyget Rosen och Brevens B ås-Machin. Insändaren lärer härvid hafva liiat på, att jag af kärlek till minaLandsmän skall låta förnmiå mig att ej gå för Jångt i dessa sakers releverande, och han har ej bedragit sig derpå. Vi skola således afstå ifrån att vidare röra vid Ångfartygssakerna, hvarken det ens eller det an:ra, icke ens anmärkningarna vid räkniogarna öfver Ångfartyget Motala, bvilka eljest äro en god bit, såsom prof på det som Motala Verkstad i den vägen haft att utstå. — Men 1 min ordning frågar jag, utan atl derföre vilja kasta någon skugga på unga, utmärkt lofvande, personers skicklighet: — När såg man i Motala Verkstad det största antalet kasserade pjeser, och när började den inre upplösningen, hvaröfver Insändaren klagar? — Lägg handen på hjertat och svara derpå , så skall jag sedan lätt besvara de spörsmål, som äro mig lörelagda. Hvad Brevens bås-mwmaschin beträffar , så kan jag dock ej släppa Herr Insändaren så lätt. . Väl hördes en tid, och man läste till och med, ehuru ej i tryck, att den var illa konstruerad , samt att skoflingen på vattenhjulet vore under all kritik samt borde ändras till vanlig underfallsskofling 3 men sedanv Herr Direktör. Gustaf af Uhr samt Läraren vid: Bergs-Skolan Herr J. Bagge besigtigat nämde Machin och. funnit den god samt gifvit det intyg, att nämnde hjul, utan förändrad skofling, gifvil 50 proc. större effect. än om det hade haft underfalls-skofling, så borde Herr Insändaren, som vill klandra dre Engelska verkmästarena, låta äfven detta exempel ligga nere, samt vara nöjd dermed, att ingen af. motsatt tanka rör dervid. Troligen kommer detta sig deraf, att Insändareb sjelf arbetar med den brist på kannedom, hvarför han vill beskylla mig. För att afhjelpa detta vill jag tjena honom meden afskrift af de officiela handlingarna, om han enskildt gifver sig för mig tillkänna, ty saken är för öfrigt ej ett föremål lör publiciteten. Äfven den ekonomiska disponenten har ej nndgått Hr Insändarens offentliga ogillande, som sträcker sig derhän, att han ej tillerkänner denne disponent annat än mineralogiska insigter. Dessa äro något, hvarpå han sjelf ej gör stora anspråk ; men metallurgiska bar hav, på ett sätt, som Insändaren torde vara för van mäktig att frånkänna honom; och som varit: werkstaden till ganska väsendilig oytta. Då han ön troligen för denna och andra dylika obehagligheters skull, lemnar verkstadeo , bliv det ett godt tillfälle för Insändaren att skaffa en bältre i stället; om han: har någon annan afsigt än den att, under anonym, kasta skugga på en person, som är förtjent af erkänsla, och erhålla den af alla dei , som känna förhållandet