ENGLAND.
Hamburg Reporter med gårdagsposten med-
iclar ur Engelska tidningarna det förslag, En-
velske PremierMinistern Lord Grey den 135
Februari framlade för Underhuset, i afseende
på oroligheterne i Irland. Vi meddela här i
sammandrag det vigtigaste af detta märkliga
lokument:
Lorden började med att förklara, det han
vid förslagets framläggande uppfyllde en sorglig
men oundgänglig pligt. Den vore pinsam der-
före att han måste uttala den öfvertygelsen,
att de vanliga lagarna här icke voro tillväckli-
oa. Det onda som herrskade i Irland vore så
notoriskt, att det icke behöfdes någon under-
sökning från Husets sida, för att besluta sig
till skyndsamma och kraftfulla åtgärder. Det
vore icke frågan om några försigtighetsmått
emot en hemlig konspiration, som under yttre
sken af lugn i hemlighet tillställde uppviglingar
mot regeringen; utan ett system af samman-
gaddningar låg i öppen dag, organiserade på
sådant sätt och för sådana ändamål, att sam-
hällets fred och säkerhet vorei fara, och hvil-
ka derföre måste undertryckas, så framt man
cj ville utsätta sig för de sorgligaste följder.
Lorden gjorde härefter en framställning af
sjelfva händelserna. Han riktade först upp-
märksamheten på de s. k. Frivillige 1 Irland,
hvilkas stiftelse, efter föregifvande, riktad på
hördornas afskaffande, egentligen hade unionens
upphäfvande till föremål. Man hade påstått,
alt oroligheterna härrörde från kränkning af
rättvisan, och att dess återförande äfven skulle
återställa lugnet. Gifve Gud att så vore! In-
gen hade lifligare än motionären öfverlemnat
sig åt denna förhoppning, men den hade —
han yttrade det med djup smärta — blifvit grymt
bedragen. Väl hade ingen djupare än han in-
sett nödvändigheten af lagar, för att mildra
lidanden hvilka hopats i århundranden; men
han hade bedragit sig i hoppet, att man ilugn
skulle kunna komma till sådana förbättringar.
Nästan i samma ögonblick, som emancipationen
var fullbordad, hade oroligheterna ånyo börjat,
och tilfståndet i Irland blifvit värre än någon-
sin. Flere reformer hade sedan den tiden blif-
vil införda, andre voro ännu under öfverlägg
ning; men allt detta hjelpte icke, och man s. -
de öppet, att uppresningen skulle fortfara, icke
blott till dess Parlamentet hade afhjelpt olä-
senheterna i Kyrkoförfattningen, juryns sam-
mansältning och lagskipningen, utan så länge,
till dess unionen blifvit upphäfven. Med ett
ord, man hade bestämdt ställt de båda länderna
såsom fiender emot hvarandra, och det vore
fruktlöst att vänta något godt af försonande åt-
gärder. Redan ordet Frivillige betydde, att
man frivilligt förbandt sig till uppfyllande af
militäriska pligter. Denna korps skulle utsträc-
kas öfver hela landet, och ett centralsällskap
finnas i Dublin, för att sända såkallade freds-
stiftare tills hvarje vrå i Irland, trenne för
hvar socken. Dessas uppdrag vore, att värfva
arrendatorer, jordbrukare och dagkarlar för det
stora förbundet, som stod under centralkomit-
tcens ledning. Det beter bland annat, att de
KR I AR Kr EK Tatt fö cta han